Den här sidan har korrekturlästs
18
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.
- þæn goþa grip. V. I lr.
- æmgoþan ok æmgenan. Ö. b. 5,2.
- griis — gaas. V. II u. 8.
- griþ giuæ i garþ ok ur. V. II g. 16.
- griþcunu Oc grancunu. G. 2,1.
- g[r]undwal growu. Vm. I kr. 1.
- gruþ ok giöræ sæt. U. kg. 4,1; S. kg. 4,1 m. fl. st.
- mæþ gruþum til garzs riþa. Ö. g. 8,2.
- mæþ gruþum ok gislum. U. kg. 2; S. kg. 2; Sm. 1.
- guð giöre han goðan ok gamblan. S. add. 1,7.
- giældi þæt þæn giængis biþær. U. m. 6,2; Vm. I m. 26,1; Vm. II m. 6,2; H. m. 4,2.
- gærþi op garþ swa goþan. Vm. II b. 5,4.
- giærtha oc gryndæ. Sm. 3. pr.
- gæstær til garzs. Ö. g. 22.
- giættit at goðþo. V. IV, 15,16.
- giöddær ok goþær giör. U. kp. 3 pr.
- giömin ok goþæn. U. æ. 11,2; Vm. II æ. 10,3.
- gör by ok gamall. Ö. b. 28,2,4.
- giör — ok gangin. U. kg. 4, þ. 6 pr.
- göræ giwa oc giællæ giælð. S. æ. 7.
- göræ æller giælde. H. þg. 9 pr.
- giort ok giuit. Ö. g. 11,1.
- giorðe ok gaff til goðra eptir döma. S. add. 1,8.
- götæ — grænnæ. V. I myln. 2.
- götum ok gotum. S. kg. 2; U. kg. 2.
- göþa þan oc goþan giora. Vm. II m. 25,9.
Bland de här antecknade g-rimmen må särskild
uppmärksamhet fästas vid de många och delvis ganska ofta förekommande, i
hvilka g före s. k. len vokal rimmar mot g framför hård vokal eller
konsonant. Uddljudande g framför len vokal uttalas numera icke
som g utan som j, eller rättare sagdt, g har bortfallit, och blott
det emellan gutturalen och den lena vokalen senare uppkomna
j-ljudet kvarstår, men framför hård vokal eller konsonant har det
bibehållit sig såsom g-ljud.
Att emellertid, såsom Rydqvist (Sv. spr. lagar IV s. 263 ff.)
på grund af åtskilliga omständigheter tror sig kunna antaga, det
begynnande g en gång haft väsentligen samma uttal i alla lägen,
framgår med all säkerhet af sådana rim som gruþum ok gislum,
