Den här sidan har korrekturlästs
20
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.
Men någon underlägsenhet i fråga om användbarhet hos de här omhandlade rimmen i jämförelse med de öfriga kan alls icke märkas.
Jag vågar emellertid icke något bestämdt påstående i en så fäga utredd sak, ehuru jag finner det mycket sannolikt, att gången varit den här angifna. I alla händelser förtjäna dessa g-rim att uppmärksammas, emedan de gifva en fast utgångspunkt för vidare undersökningar i frågan.
- ha ok hamnu. Ö. g. 16 pr., b. 28,5.
- hafs — hirþgarþ. Ö. d. 5 pr.
- haft ok hæfþat. Ö. æ. 2 pr.; V. II add. 11,1.
- haghi haffwær um hwærfft. U. v. 20,2.
- hakæ ok hambri. U. m. 12,5.
- haldær ok hæftir. Ö. g. 8 pr.; Vm. II m. 25,12, 26,18.
- halft — hælt. Bi. 30 pr. m. fl. st.
- standær a halsi ok a höfþi ok hæriær man. V. I o.10.
- hand ok huwþ. Ö. vm. 1 pr.
- mæþ fastræ hand oc harms wilia. S. b. 33 pr.
- i handum hava. flerest.
- i handum takit — or husum dræhit. V. II þ. 1, 2 m. f. st.
- hani ok — hönur. Vm. I þi. 17 pr.; Vm. II m. 30,7.
- takær fore hanom baþe höwat oc clöwat. Vm. II m. 25,19.
- har ok handuirki. Ö. b. 15,1.
- mæþ harms hændi. U. m. 12 pr., v. 29,1; Vm. II m. 11 pr. m. fl. st.
- hat — hovoþ. V. I fb. 10.
- hattær — huua. Ö. æ. 3,1 m. fl. st.
- hawa oc halda. S. þg. 10 pr., add. 1,5.
- þa skal þæn (hs. B han) haua sum hemuld fylghir. Ö. vn. 7,5.
- þar scal hafa helg oc heli. G. 13 pr.
- haua sik i hande haka skapt. Ö. b. 26,3.
- hawir baþi horn oc haar. Vm. I kr. 6 pr.
- hel — huþ. S. m. 4 pr.; Vm. I m. 11; Vm. II m. 22.
- held oc helbryþæ. S. kk. 12,1.
- ær helt baþe hun oc hell. Vm. II kr. 5 pr.; G. add. 5 pr.
- hem til hans som haua scal. Vm. II æ. 2,1.
- far heem at andrum meþ hær oc hæmpning. Vm. I þi. 16,4.
- riþær hem at manne mæþ her oc hælmning. Vm. II m. 25,10.
- hema i haghum. H. v. 13,3.
- hemæ i husum ok hæskep. V. I þ. 17; V. II þ. 52.
- hemæ — a hyrnustokke. V. II d. 20.
- hemföþu — uita ok hemult gæra. Ö. vn. 6,1.
