- lotæ ok laghskiptæ. V. II add. 11 pr.
- lot ok lagha skipti. V. II add. 11; Ö. æ. 10,1, b. 32 m. fl. st.
- ræt göræ ok rædþes ingin. V. IV, 12.
- lutskipt ok laghskipt. Ö. es. 15,5.
- rishofþe ok rans garþær. Ö. b. 28,5.
- ryþia undir rughi ok rowm. Ö. b. 28,5.
- ryþær ok rymir. U. v. 20,1.
- swa at lyzn læstis. Bi. 14 pr.
- lott ok laghum. U. v. 29,2.
- i lutum oc i lagum. G. 20,13.
- raum ruddær. U. v. 17,3.
- ra ok rör[1]. allm.
- ryfwer þön rör rætlika agho liggia. Vm. II b. 18,1.
Den tid, då hryþer ok hrenser var ett verkligt lefvande h-rim, och den tid, då ryþer kunde rimmas med rymir, måste befinna sig på ett ganska stort afstånd från hvarandra. Af skrifsättet på de älsta danska runstenarne sluter Wimmer, att h framför likvida redan vid 800-talets början var på väg att försvinna i Danmark, men det oaktadt finna vi samma h ännu på de minst ett århundrade yngre Jællingestenarne. Dess kamp för tillvaron har således här varit mycket långvarig, och att förhållandet varit det samma i Sverige, har man alt skäl att antaga. Då nu å ena sidan Rök- och Kärnbostenarne tyckas visa, att det i Sverige åt minstone framför r var orubbadt ännu i slutet af 900-talet, och å andra sidan handskriften till V. I vittnar, att det i slutet af 1200-talet var alldeles försvunnet, synes tiden för detta h:s bortfall kunna förläggas mellan 1000 och 1200. Dessa döda h-rim i landskapslagarne kunna således antagas icke vara bildade senare än omkr. år 1000, och deras förekomst i lagarne visar, att dessa vid nämda tid funnits till i någon form, som lemnat spår efter sig i 1200- och 1300-talets lagredaktioner. Liknande slutsatser med hänsyn till eddasångernas ålder har man, såsom kändt, dragit af de där förekommande döda v-rimmen. Hvad dessa sånger angår, kan man tillika sluta, att de i väsentligen oförändradt skick bevarats från den tid, då v hördes framför r. Något dylikt är visserligen icke tillåtet med hänsyn till
- ↑ Att finna denna ytterst vanliga ordsammanställning bland dessa annars mera enstaka och jämförelsevis unga rim, är något öfverraskande. Rör skrifves på Kärnbostenen hraur och har således haft h i uddljudet. Har ra måhända också börjat med h? Ordets etymologi synes ännu vara oklar. Möjligen skulle rimmet ra ok rör kunna gifva en ledning för den samma.
