lagarne. Att dessa just under tiden mellan år 1000 och 1200 undergått djupt genomgripande förändringar både till form och innehåll, är tydligt däraf, att kristendomen under denna tid stadgades i Sverige och gjorde sitt inflytande gällande på alla områden, väl icke minst på lagstiftningens. Från formens sida har öfvergången från blott muntlig tradition till skriftlig uppteckning helt visst varit betydelsefull och följdrik. Det är för den skull ingalunda på förhand gifvet, att öfverensstämmelsen mellan en lags nuvarande skepnad och den, han ägde på förkristlig ståndpunkt, skulle befinnas så särdeles stor. Hvarje drag, som kan bevisas härleda sig från en förkristlig tid, är därföre af intresse. Ett sådant torde föreligga i de här behandlade h-rimmen.
- hof fæ ok hornfæ. V. I þ. 19,2; V. II þ. 56.
- hofþi höghri. Vm. I þg. 13 pr.
- þa hofþe han halft firi allum. Ö. d. 7 pr.
- i hofþi ællr huldi. U. m. 22; S. m. 2 m. fl. st.
- Hoggir af hanð swa at hon hængir wiþir. Vm. I m. 17,1; Vm. II m. 23,1.
- hoggir af swa at hængir wiþir. Vm. I m. 17,2.
- hold ok hvþ. V. I r. 9 pr.; V. II r. 22; Ö. vm. 19 m. fl. st.
- Ganger i holwäri halw dyrrä. H. m. 9.
- horn ok har. U. æ. 11,1; Vm. I kr. 6 pr.; Vm. II æ. 12,4; Sm. 13,7.
- horn ok hof. Ö. vn. ind. 1, b. 13,2; H. m. 6,2.
- horn stok æller ha bændæ. H. v. 6 pr.
- howþ sar eller hulsar. S. m. 4 m. fl. st.
- huwthliin oc handliin. Sm. 3,2.
- hoy eþa [h]umbla. G. 3,4.
- hughær allær hæl. V. I bd. 4, g. 5,1; V. II g. 6, fr. 8.
- huggande — hængiænde. V. II þ. 33.
- til [h]vgs ok til hangæ. V. I m. 8, p. 3 pr.; V. II þ. 24.
- huggær hagha. Ö. b. 29.
- mæþ huld ok har. H. v. 8,1; Sm. 17.
- hult eþa hauga eþa haiþin guþ. G. 4, jfr Gs. 1.
- hult halmi. V. 1 þ. 5,1; V. II þ. 30.
- Giter ey hult Wari þa halw dyrrä. H. m. 9.
- swa at hult giter hatter äller huwa. H. m. 9.
- i humpe ælla hapi. Ö. g. 3, es. 3,2.
- mæþ hund ok mæþ hirþæ. V. I fs. 6,3; V. II fb. 27.
- mæþ hund ok harvu tinda. Ö. b. 51.
- hungir a halsi. Vm. I b. 7 pr.
