oquiþæt ok oklandit. H. v. 16 pr. i quid kalli. Vm. I b. 46 pr. kuærn ok kætil. Ó. vm. 31,3. kuærn draghit ok ko molkæt. V. I g. 6,3; V. II g. 11. kuærna uæghær ok kirkiu uæghær. Ó. b. 5,1. uir lösum han til kyns ok kundra ') manna. 0. æ. 17. sik rætta meth kyni ok kunnum mannum. kyni kunnæstir. U. æ. 11,1, 16 pr.; Vm. I g. 11,1; Vm. II 8. 12 pr. Sm. 13,1,7. ') Det här och på några andra ställen i lagarne (0. e. 3,1: knem kunnaster; knæm ianikunne; 8. æ. 17: knæm kunnughær, men var. kunder; Ö. vm. 31,5, 32,1: kunna ella ualinkunna; U. o. Vm. I & II: kyni kunnaster; Sm. 13,1,7: meth kyni ok kunnun mannum; Sm. 13,8: meth frændom sinom oc kunnum mannum) förekommande fornsv. adj. kun- der = besläktad, skyld (got. kunds adj. »gezeugt, stammend», jfr isl. subst. kundr m. son, frände) bör icke förväxlas med ett annat adj. kunder = känd, bekant (got. kunps »kund, bekant», isl. kunnr el. kudr). Till formen sammanfalla dessa två adj. i fsv., men till betydelse och härledning äro de helt och hållet skilda. Det förra sammanhänger med kyn, kona etc., det senare med kunna, kænna etc., men dessa stamna från helt olika ordrötter (jfr Fick, Wörterb. B. 3 sid. 39, 40). liktydiga sidoformer på -ugher (fev.), -igr (isl.). ensstämmelse kan naturligtvis, om man icke ger noga akt på olikheten i betydelse, lätt gifva anledning till förväxling. Till en sådan har Rydqvist gjort sig skyldig, då han (I sid. 268 o. 452) sammanför uttrycken knom kunder, knæm kunnastær med verbet kunna och öfversätter det förra med »till knän, d. v. s. slägtleder, känd, befryndad», samt påstår »att till detta verb (näml. kunna) höra de gamla kunnugher (- kyn.» Sammaledes Schlyter, då han sammanför kunder = känd och kunder = befryndad under ett, såsom »part. pass. af kunna» (Lagordb. 8. 358). Däremot har Ihre (enligt Schlyter, Gloss. till Ö. art. kunder och Lagordb, art. valinkunder) riktigt sammanstält detta kunder med kyn, ehuru icke häl- ler han synes hafva rätt uppfattat dess betydelse. Man skulle kunna invända, att om detta fornsv. kunder är samma ord som det got. kunds, så borde det i acc. och dat. pl. ej heta kunna, kun- Båda dessa adj. hafva En sådan formell öfver- beslägtad) utan kunda, kundum, eftersom ureprungligt nd ej brukar assimi- num mileras. Invändningen torde dock ej hafva synnerlig vikt. Dels är näm- ligen assimilation af nd icke alldeles utan exempel i de fornnordiska språken. Forsaringen har anunr, som enligt Bugge betecknar uttalet Anunnr för Anundr; i G. 3,2 finner man laigulenningar för laigulendingar; i gula- tingalagen k. 307 står vinnskeid för vindskeid, dels är det högst sanno- likt, att assimilationen af nd i detta kunder uppkommit genom på verkan af det andra kunder (= got. kunps), i hvilket assimilationen är regel- rätt. Att ett ord på detta sätt kan påverkas af ett annat, formelt när stående, har redan i flera fall uppvisats af åtskillige författare (jfr t. ex Bugge i Tidskr. f. fil. o. ped. VI s. 162; Wimmer, Navneordenes böjn. 8.
