Af sådana rim som sar - skena, skapat skiæpt, skoren - skiept, skipat - skrivat m. fl. framgår, att uddljudande sk före len vokal på den tid, då dessa rim bildades, haft samma uttal som framför hård vokal och konsonant. Den utveckling, hvarigenom man slutligen kommit till det nuvarande uttalet af sk framför len vokal, har väl varit den samma som förut påpekats i fråga om k framför len vokal: palatalisering och affrikation af k, hvarefter detta så småningom förlorat sig framför den genom affrikationen uppkomna spiranten (ett tje-ljud) och denna senare ändtligen sammansmält med 8-ljudet till ett sch-ljud. Med sch-ljud begynna i nysvenskan äfven sådana ord som sjuk, själf, själ o. s. v. sådana rim som siuker Att så ieke varit händelsen i fornsvenskan visa siuþ, samvit - ofsinne. Det är klart, att man icke kunnat bilda sar, sæl siæl, sialver sot, siorð dessa och dylika rim, så vida icke s på den tid, då de uppkommo, haft samma uttal framför ljudförbindelserna ia, iæ, io, iu som i alla öfriga lägen i uddljudet. Det nuvarande sch-ljudet i ord med be- gynnande sj har väl uppkommit på det sätt, att efter tonviktens öfverflyttning till den senare delen af de nämda ljudförbindelserna dessas begynnande i öfvergått till spirant (i sista hand säkerligen ett tje-ljud), som åter sammansmält med det föregående s till sch-ljud. takum - tylftum. Ô. d. 20, r. 11,1. innan (el. utan) ta oc tomta ra. talð waru oc takin. V. IV, 15,6. in takin meb piuper staca. Hawar talt warit oc aldre takit. S. m. 30. Vm. I m. 4,1, b. 24; Vm. II b. 13,1. S. b. 9 pr. með taar oc trægha. S. æ. 2,1. timbær ok troþ. Ő. b. 28,5; H. v. 13 pr. tyund ok tillaghur. U. kk. 10 m. fl. st. tipir hafa oc tiunt til fyra. G. 3 pr. Nu ær tompt teghs moper. S. b. 11,1; Vm. I b. 40 pr. tomptum ok tuun garþum. H. v. 1. topp æller tagl. H. m. 1,3. til torf ok til tyæru. V. I m. 8, p. 3 pr.; V. II d. 19, p. 24. torff skiære j annærs teghe. U. v. 9,2. skæri op torvo mæp tiopær staca. hoggin vp torwa oc piuperstaki. S. b. 9 pr. warber vp hoggin torwa oc þiuþer ') hell. S. b. 9 pr. Vm. II b. 5,6. ) Texthandskriften till södermannalagen (men icke hs. B.) har egen. e oy Google
