walð oc wærn oc wizorp. V. II add. 11,6. valz æller wræz værki. Bi. 12,1. ok æi mæþ walz wærkum. U. v. 1; Vm. II præf.; H. v. 1. wantæ ællr wapn. U. kk. 14,10. mep vapnum oc valzuerkum. V. II add. 5. warp swa wargha garþom som wærna garbom. Vm. II b. 15,1. þæn a uarþa uak sum uækkir. Ö. b. 26 pr. þy skal warþæ firi aldri wangömslu. V. I fb. 6; V. II r. 28. uasa ok uærkia. Ő. b. 29. af wassum ok wærkum. U. v. 16,2; Vm. II b. 16,2 1). watn a warpum skiptæ. U. v. 2,6; Vm. II b. 2,6. a uatnum ælla uæghum. Ö. kr. 20. til waz oc wipar. Vm. I b. 19,3. af watn qwærn ællær wæpær qwærn. U. v. 22,2; Vm. II b. 22,2; S. b. 21. vatn ok dy varghi ok þiuvi. V. I fb. 6; V. II u. 13. vaþa mæp wapiom oc vitnom. Vm. II b. 13 pr. wigh ok wærn. mæp wigh oc wæriu. S. m. 26,9. mæp wighe oc wrezhænde. S. b. 27,2. mæþ wighi wæriæs. H. pg. 4,1. wight oc waaldogh. Sm. 13 pr. wighir ok wælförir. U. i. 8 pr. m. fl. st. i svealagarne. at han stoð wigher oc wæl boin. S. b. 8 pr. uiku at uatne. 0. d. 11 pr. mæþ uilia ok ureps hænde. 0. vm. 6 pr., 20 pr. mæp hans uilia ok fullum uiþær gialdum. uiliande ælla ualdande. Ö. d. 3,3. utan pæn uili sum ui) takær. Ő. b. 48. waku. U. kg. 11,1; Ö. ep. 34 m. fl. st. vilia. flerest. U. m. 11,1, 47,2 o. flerest. Ö. vn. 7,1. ') 1 västmannalagen skrifves eget nog hwassom oc wærcom. tillägg af h framför v i uddljud är visserligen icke utan exempel vare sig i äldre eller nyare tider (jfr G. 56 pr. huerk för uerk och Rydqvist, Sv. spr. lagar IV s. 439), men man väntade icke att finna det på ett sådant ställe, där ett rimord med begynnande v följer omedelbart efter. Emeller- tid visar rimmet just på detta ställe, att om h verkligen haft någon grund i uttalet, så måste detta vara en yngre utveckling. Man får således inga- lunda, såsom Rydqvist ehuru med tvekan gjort, af den enstaka formen hwassom draga några slutsatser rörande detta ords släktskap med ord, som hafva ursprungligt hv i uddljudet. Ett sådant Google
