Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/57

47

Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

• hafwe þa wæriande wito. Vm. II kr. 24,12.
• hawe þa wærcande wizorþ. Vm. II m. 24,6.
• þem skal wærkiænde warþa. Vm. I m. 11; Vm. II m. 22.
• þa scal werkande sarum warþa. S. m. 4.
• wærkir wighiandi ær. Vm. I m. 4.
• takir wær æn han willi. Vm. I b. 50, jfr Vm. II b. 6 pr.
• oc swa æru þe wærn firi wisum mannum. V. II prol.
• luka uærþ ok uiþærlax öre. Ö. es. 4 pr. m. fl. st. i Ö.
• wæri þæt want ær. U. v. 19, 20 pr.
• hawi þæn wæþ fæ som winder. H. æ. 16,1.

---

Inrim.

Landskapslagarne intyga, att äfven detta, annars egentligen i den isländska skaldediktningen hemmahörande rim ingalunda var okändt för de gamle lagstiftarne eller lagförfattarne. Exemplen äro visserligen här icke på långt när så talrika som i fråga om uddrimmet, men dock tillräckligt många att ställa saken utom alt tvifvel. Både hela och halfva inrim förekomma. Ofta träffas uddrim och inrim förbundna.

1. Helrim.

• Mötes æg ok lægger. V. I vs. 1,2.
• fang ok fear gang Ö. b. 28,5; V. II d. 31.
• værþ ællær vmfærþ. V. I i. 2; V. II i. 1.
• crakæ ok flacæ. V. I þinglot.
• Göri huem leþer sik vreþan. V. II u. 29; V. I fb. 11.
• ren ok sten. V. I i. 19,1; V. II i. 45.
• rent æller brent. V. II a. 29.
• rend ok stend. V. I. i. 18; V. II i. 43.
• lysæ fore grannum ok soknamannum. U. m. 2,1 o. flerest.
• þa ær sköt höter meþ litlo böter. V. II add. 7,13.
• þa ær hötter sköt bötter. V. II add. 7,16; Ö. eþ. 5,2.
• þa ær höttær mæþ ængu böttær. Ö. eþ. 1,2, 3,1.
• þer ær hött mæþ litlu böt. U. kg. 5 pr., 7 pr., v. 25,1; S. kg. 5 pr., 7 pr.; Vm. I e. 2,1, 4 pr.
• naar ok hwar. V. II add. 10.
• reen ok eig men^[1]. V. II add. 12,1.

1. Schlyter anser detta vara ett i och för åstadkommande af rim