sotthir ok bettir. Ö. d. 4,3 anm. 62. a manna alf ælla kuinna. 0. g. 3,1. Ganska märklig är den i fornsvenskan framträdande, så vidt mig bekant ingenstädes i isländskan eller annars iakttagna böjelsen att låta vokalen i den ena af tvänne rimstafvelser assimilera sig med vokalen i den andra och sålunda förvandla ett halfrim till hel- rim. Exempel härpå äro: V. I a. 8,3; V. III, 52, 63: fæ perni maperni. Utan förbin- delse med fæðþerni förekommer mæþerni i V. I a. 5 och V. III, 73. Formen med e, som ursprungligen hade rimmet att tacka för sin uppkomst, har således, som det synes, varit på väg att få en själf- ständig tillvaro. Vm. II æ. 13 pr., i. 7: föpærne således gått den motsatta vägen och låtit fæþerni likdanas med mö- perni. Vm. II æ. 9,2 träffas föhærne utan förbindelse med möpærne. V. I g. 1: vrakæ - II g. 1, r. 1. Ö. b. 29: urakær staka. Formerna vræka och vraka omväxla som bekant i fornsvenskan, och infinitiven vraka har medfört ver- bets öfvergång till en annan konjugation än den ursprungliga. Om upphofvet till denna infinitiv äro hvarjehanda gissningar möjliga. Mig synes det icke osannolikt, att sådana rim som de här nämda därvid varit åt minstone en medverkande orsak. Man kunde tänka möpærne. Här har man | tukæ; men taka - vrækæ, V. I r. 1; V. sig, att sedan inf. vraka af en eller annan anledning uppkommit, denna form, på grund af förkärleken för helrim, företrädesvis användts där vræka stod såsom rimord, och att rimmet på så sätt bidragit att hjälpa fram inf. vraka. Man kunde också tänka sig förloppet så, att formen vraka stundom förekommit i dylika rimmade ordsam- manställningar, hvarigenom man småningom vant sig vid den samma och slutligen användt den äfven oberoende af rimmet, alldeles som vi nyss funnit förhållandet vara med mæperni och föherni, ehuru dessa icke såsom vraka kommit till någon allmännare användning. I så fall finge vraka för vræka skrifvas uteslutande på rimmets räk- ning. V. II add. 11,1: hæft ok hæfþæt, men Ó. æ. 2 pr. finna vi haft ok hæfþat. U. m. 8 pr., 12,3,4,8,10: waghin ok slæghin, men Vm. II m. 8 pr. wæghin ok slaghin och så äfven i varianter till U. Huru vida detta exempel hör hit, är dock osäkert. Schlyters mening är tydli- gen, att e i slæghin framkallats af æ i wæghin (jfr Lagordb. art. Detta, naturligen, endast gissningsvis. Google Die
