- þra — fa. U. i. 23; S. i. 18; Vm. II i. 18.
- swa — fa. S. kg. 12; H. kg. 11.
- ga — faa. H. præf.
- swa — a. H. v. 24.
- bo — ro. S. b. 33.
2. Halfrim.
þrytæ — nyuta. S. i. 18. Att det senare ordet här skrifves nyuta, ehuru formen nyta, som ger helrim, förekommer i S., är något påfallande. Osäkra äro äfven S. þi. 16: hört — giort samt U. m. 54 och Vm. II m. 35: mal — sial, som V. II g. 18; S. g. 6 och H. m. 38 skrifves mal — siæl.
Ett verkligt och otvifvelaktigt halft ändrim är däremot glömæ — hemæ U. kp. 11; Vm. II kp. 14; H. kp. 7.
Slutligen träffas på ett par ställen, där ändrim tydligen är åsyftadt, ett slags ofullständigt, enbart vokaliskt inrim, d. ä. ett sådant, i hvilket rimstafvelserna öfverensstämma blott i afseende på vokal, men icke i afseende på efterföljande konsonanter. Från de nyss omtalade vokaliska ändrimmen skilja de sig däruti, att den rimbildande vokalen uti dessa senare står i slutljudet, här åter i midljud. Dessa ställen äro:
- Vm. II kk. 26: balkær — hialp, men U. kk. 22 har balk — hiælp.
- Vm. II i. 18: scorta — comner.
- H. præf.: lagha — hawa.
Då man af dessa ställen finner, att sådana ofullständiga rim, hvilka ofta träffas i folkvisorna (jfr Nord. Familjebok, art. Assonans af Fr. L—r), icke voro okända i fornsvenskan, kan man däruti finna en anledning att såsom sådana betrakta äfven åtskilliga andra ordsammanställningar i lagarne. Så t. ex.
- nat ok iamlangi. flerest.
- dagh ok iamlangi. flerest.
- dagh ok ar. H. kk. 19,4.
- dagh el. nat oc manaþer. S. fl. st.
- bar ok a takin. flerest.
- bok ok stol. flerest.
- landi ællr watni. U. i. 4,1.
- viþ el. nær varu ok a saghu. flerest.
- sakum oc fallum. S. m. 17,1.
- iarn (för iærn?) oc hæptu. Vm. I þg. 6.
- iorþ oc goz. Vm. II. m. 13.
- bot oc iorþ. Vm. II i. 18.
