hof fæ ok hornfæ
horss ok nöt
klæþi skapat
ok skiept uakn.
Det närmast efterföljande lyder i V. I: «þem skal köpæ ok
sælie mæþ vin ok vittni», således endast rim men ingen versform.
Emellertid torde äfven detta ursprungligen hafva varit ett verspar.
På motsvarande ställe i V. II (þ. 56) lyda orden «— — skal meþ
vin oc vitni köpæ», och samma ordning återfinnes på tränne ställen
i Ö. vn. 1. Jag sluter häraf, att de nämda ordens ursprungliga
lydelse varit:
þem skal mæþ vin
ok vittni köpæ.
Man får sålunda här tre verspar i följd.
Med det nu behandlade stället i V. I visar Ö. vn. 1 äfven i
öfrigt stort släkttycke. «Nu kuika allan þæn sum horn ok hof
hauær», heter det,
þa skal mæþ uin
ok uitni köpa
for utan höns ok gas
hund ok kat
skapat klæþe
ok skæpt uakn
skalpat suærþ
giort gull ok siluer læst hus ok doraþ
þæt skal alt mæþ uin
ok uitni köpa.
Jag vågar intet försök att här åstadkomma regelbunden versform, men att sådan en gång förefunnits, synes högst sannolikt. Man har tydligen i götalagarne haft en versifierad formel, som angaf de viktigare handelsartiklar, hvilka borde köpas med vin och vittne. De i Ö. framstälda undantagen bilda ock ett verspar.
Äfven i svealagarne finner man lemningar af en dylik formel.
S. kp. 1 pr. och Vm. I þi. 12 hafva:
skæpt wapn
æller scorin clæþe.
På förra stället tillägges «clöwæt eller howat», som förmodligen
också tillhört formeln, och några rader längre ned finner man:
gull eller silwer
giort eller ogiort,
