Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/85

Den här sidan har korrekturlästs


75
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

 giötum allum
 gutum ok virdum.

I U. kg. 3 och S. kg. 3 uppräknas de rättigheter, som konungen ägde, sedan han blifvit krönt. Han äger då, heter det,
 kunungær wæræ
 ok krunu bæræ
 þa agher han
 upsala öþæ
 ok dulghæ drap
 ok danæ arff,
och varder han en god konung,
 þa lati guþ han
 længi liwæ.

Med afseende på det andra versparet kan man hysa tvifvel, huru vida det är bevaradt i oskadadt skick, men att det hela varit i versform synes icke osannolikt.


Om svarandepart, som uraktlåtit att infinna sig på det fjärde tinget, säger Vm. II þg. 15:
 þa ær þæn fallin
 sic fællir sialfwer
 hwaria bot
 æfftær brutom sinom.

I stället för æfftær har väl stått den enstafviga formen.


Vin I kr. 6:
 Nu ær barn fööt
 bæstum hællum
 hawir baþi
 horn oc haar
är troligen också en verslemning, ehuru man kan draga i tvifvel, huru vida det andra versparet är bibehållet i orubbadt skick. Möjligen har rimattraktionen här varit verksam.


G. 26,6:
 Gasa eþa grisa
 gieti huer sielfr
 en garþr ir
 laggiertr firir.

De två sista raderna böra kanske snarare läsas såsom en. Den blir då en långrad och det hela en fult regelrätt halfstrof i ljóðaháttr.