V. I m. 13,1 (jfr V. II d. 27):
þær æru þry öl
ær iammykit
skal bötæ at þral sum þiængn
æit ær brullöp
annat giftæröl
þridiæ ær ærvitöl.
Den femte raden är i metriskt afseende något betänklig, emedan upplösning af andra taktens sänkning där synes nödvändig.
I Ö. g. 24 stadgas, att om bonde bor samman med sina söner,
och någon af dem dör,
þa æruir bondin
baþe sik
ok sinum sunom.
G. 19,23:
Ier [h]lyþi lustit
mannj yr hafþi
miþ synum slegum
et (hann) huatki hoyrir
hund i bandi
eþa hanna a vagla etc.,
torde kunna betraktas såsom en verslemning, ehuru troligen icke i
sin ursprangliga lydelse bevarad. Andra raden bör läsas: yr hafþi
manni.
Vm. II æ. 12,4 och U. æ. 11,1:
þæt barn þagh miolk
oc moþor spina
syntes a horn oc har.
Detta ställe är säkerligen en lemning af ett edsformulär. Det säges nämligen i samma paragraf: «ware þæt a qwenna eþe þær inne waro mæþ hænne þa þæt barn war föt», och det synes icke osannolikt, att ofvanstående halfstrof just är en del af formuläret för deras ed.
V. I o. 10 (jfr V. II o. 1,10):
[h]Lopær maþær
a harskip
ok gyærs bunkabitær
