Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/94

Den här sidan har korrekturlästs


84
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

V. I m. 13,1 (jfr V. II d. 27):
 þær æru þry öl
 ær iammykit
 skal bötæ at þral sum þiængn
 æit ær brullöp
 annat giftæröl
 þridiæ ær ærvitöl.

Den femte raden är i metriskt afseende något betänklig, emedan upplösning af andra taktens sänkning där synes nödvändig.


I Ö. g. 24 stadgas, att om bonde bor samman med sina söner, och någon af dem dör,
 þa æruir bondin
 baþe sik
 ok sinum sunom.


G. 19,23:
 Ier [h]lyþi lustit
 mannj yr hafþi
 miþ synum slegum
 et (hann) huatki hoyrir
 hund i bandi
 eþa hanna a vagla etc.,
torde kunna betraktas såsom en verslemning, ehuru troligen icke i sin ursprangliga lydelse bevarad. Andra raden bör läsas: yr hafþi manni.


Vm. II æ. 12,4 och U. æ. 11,1:
 þæt barn þagh miolk
 oc moþor spina
 syntes a horn oc har.

Detta ställe är säkerligen en lemning af ett edsformulär. Det säges nämligen i samma paragraf: «ware þæt a qwenna eþe þær inne waro mæþ hænne þa þæt barn war föt», och det synes icke osannolikt, att ofvanstående halfstrof just är en del af formuläret för deras ed.


V. I o. 10 (jfr V. II o. 1,10):
 [h]Lopær maþær
 a harskip
 ok gyærs bunkabitær