Ö. vm 2:
gange æ bani
först i bot.
U. v. 1,1; Vm. II b. 1,1:
tompt a byriæs
æptir byæmali.
Ö. es. 23:
þa skal fostra
mæþ fæstum köpa.
U. kg. 5 pr. m. fl. st.:
Nu kan þæn fallæ
sum fangit biuþær.
G. 9:
liggr ai bann wiþr
oc ai biscup sak.
Ö. kr. 8,2:
klæpsins bande
a klokkarin uarþa.
Hednalagen:
Thu är äi mans maki
ok eygh madher i brysti.
Vm. II æ. 11 pr.:
hær stander mö
i mans staþ.
G. 23,4:
flestar þula
sen þar til cumbr.
Vm. II kr. 24,13:
böte fiorþong
aff frælsmans bot.
Ö. vn. 7,5:
þa skal þæn haua
sum hemuld fylghir.
Jag afslutar härmed denna samling af poetiskt affattade lagställen, hvilken, utan att göra anspråk på att vara uttömmande, torde vara tillräcklig för mitt ändamål, som endast varit att visa, att de svenska landskapslagarne äfven i det skick, hvari vi känna dem, bevarat talrika spår af den versifierade form, som enligt ett gammalt antagande tillhört dem på den muntliga traditionens tid, att denna poetiska form varit alldeles den samma, som vi känna från öfriga minnesmärken af den älsta nordiska
