Därför strömmade redan tidigt på morgonen stora skaror av borgare jämte hustrur från alla delar av staden förbi tillbommade hus och butiker till någon av de tre uppgivna platserna. Var och en hade bestämt sig för något av dessa tre nöjen, lustelden, majfesten eller mysteriespelet. Det måste till de gamla parisarnas heder sägas, att största delen av folkmassan styrde sina steg mot lustelden, som passade utmärkt ihop med årstiden, eller mot mysteriespelet, som skulle uppföras i Justitiepalatsets väl ombonade stora sal, och att de nyfikna var ense om att låta den stackars majstången med sina ynkliga blommor stå ensam och darra av köld under januarihimlen på Braquekapellets kyrkogård.
Framför allt strömmade folkmassorna fram på de gator, som ledde till Justitiepalatset, ty man visste, att de flandriska ambassadörerna, som anlänt två dagar tidigare, ämnade bevista uppförandet av mysteriespelet och korandet av narrpåve, som ävenledes skulle äga rum i stora salen.
I dag var det inte lätt att tränga sig in i stora salen, som då för tiden ansågs vara den största festsal i världen. Palatstorget, där det rådde en fruktansvärd trängsel, erbjöd de nyfikna i fönstren anblicken av ett hav, i vilket fem eller sex gator för varje ögonblick utspydde nya vågor av människor. Dessa ständigt tilltagande böljor bröt sig mot hörnen på husen, som sköt ut här och var liksom klippuddar i den oregelbundna insjö, som torget bildade. På den stora trappan mitt på palatsets höga, gotiska fasad drog utan uppehåll en dubbel ström som efter att ha kluvits mitt itu av avsatsen i breda vågor utgöt sig i dess två sidosluttningar, så att trappan liknade en fors, som störtar sig ned i en insjö. Ropen, skratten, trampandet av dessa tusentals fötter framkallade stort larm och oväsen. Gång på gång fördubblades detta larm och oväsen; folkströmmen, söm trängde fram mot stora trappan, hejdades, trängdes tillbaka, bringades i oordning, då någon av vakterna utdelade en kolvstöt eller lät sin häst stegra sig för att återställa ordningen.
I portar, i fönster, i gluggar uppe på hustaken syntes tusentals lugna och godmodiga borgaransikten, som betraktade palatset och folkvimlet och inte begärde något mer, ty många av det goda folket i Paris nöjer sig med att beskåda åskådarna, och för oss är det redan intressant att se på en mur, bakom vilken det händer någonting.
Om läsaren inte har något däremot, skall vi försöka återge det intryck, som skulle ha bemäktigat sig denne, om han tillsammans med oss hade trätt över tröskeln till denna stora sal och kommit mitt in i trängseln.
I första ögonblicket surrar det för våra öron och skimrar för våra ögon. Över våra huvuden höjer sig ett dubbelt spetsvalv, smyckat med träsniderier och gyllene liljor på asurblå botten; under våra fötter ett golv av omväxlande svarta och vita marmorplattor. Några steg från oss höjer sig en väldig kolonn, så ännu en, en tredje, genom salens hela längd inalles sju som uppbär dubbelvalvet. Runt omkring de fyra när-
12
