— Broder Claude, ge mig åtminstone en enda sol att köpa mat för.
— Hur långt har ni hunnit i Gratiani dekretaler? frågade dom Claude.
— Jag har tappat min lärobok.
— Hur långt har ni hunnit i humaniora?
— Någon har stulit min Horatius.
— Hur långt har ni hunnit i Aristoteles?
— För tusan, bror, vad heter den där kyrkofadern, som säger, att alla kätterska åsikter i alla tider alltid funnit skydd bland snåren av Aristoteles’ metafysik? Fördömde Aristoteles! Jag vill inte fördärva min religion med hans metafysik.
— Unge man, fortsatte ärkedjäknen, vid kungens senaste intåg här i Paris befann sig i hans följe en ädling vid namn Philippe de Comines, som på sitt sadeltäcke bar inbroderat följande motto, som jag råder er att närmare begrunda: ”Qui non laborat, non manducet.” (Den, som inte arbetar, skall inte heller äta.)
Studenten stod tyst ett ögonblick i lyssnande ställning och med sänkt blick. Så såg han plötsligt på brodern och sade:
— Jaså, min gode broder, ni vägrar således att ge mig en enda slant att köpa en skorpa för hos bagarn?
— Qui non laborat, non manducet.
Vid detta svar av den omedgörlige ärkedjäknen dolde Jehan ansiktet i händerna som en kvinna och snyftade förtvivlat:
— Ototototoi.
— Vad menar ni med det? sade ärkedjäknen, förvånad över detta utbrott.
— Jo, svarade studenten och tittade åter upp med sina odygdiga ögon, som han gnuggat med fingrarna, för att de skulle se rödgråtna ut, det är grekiska! Det är en anapest ur Aiskylos, som förträffligt uttrycker sorg och smärta.
Och han brast i ett sådant skallande gapskratt, att ärkedjäknen måste le. Det var för övrigt Claudes eget fel; varför hade han skämt bort honom så?
— Min käre broder Claude, fortsatte Jehan, som hämtade mod av detta leende, titta på mina nötta stövlar. Ges det något mera tragiskt här i världen än en stövel, vars sula räcker ut tungan på detta sätt?
Ärkedjäknen hade hastigt åter antagit sin stränga uppsyn.
— Jag skall skicka er ett par nya stövlar, men inga pengar.
— Bara en enda liten slant, broder, envisades supplikanten. Jag skall lära mig Gratianus utantill, jag skall tro på Gud och bli en sannskyldig Pythagoras i fråga om vetande och dygder. Men av barmhärtighet, bara en enda liten slant!
Dom Claude ruskade på huvudet.
— Qui non laborat…
