i hela kroppen, just hade funnit en torr brödbit och en möglig ostkant och nu utan vidare ceremonier börjat äta upp dem. Alldenstund han var mycket hungrig, smackade han belåtet vid varje munsbit, och det var detta ljud, som oroat kunglige prokuratorn för kyrkliga angelägenheter.
— Det är min katt, sade ärkedjäknen hastigt, som låter en råtta sig väl smaka.
Denna förklaring tillfredsställde Charmolue.
— Ja visst, mästare, sade han med ett vördnadsfullt småleende. Varje stor filosof har sitt husdjur.
Men dom Claude som fruktade något nytt upptåg från Jehans sida, påminde sin värde discipel om att de hade några figurer nere vid portalen att studera tillsammans, och båda lämnade cellen, till stor lättnad för studenten, som på allvar börjat frukta, att hans knä skulle få en fördjupning efter hans haka.
Sjätte kapitlet
VERKAN AV SJU SVORDOMAR, UTTALADE I DET FRIA
— Gud vare lovad! utropade mäster Jehan, i det han kom fram från sitt gömställe. Äntligen har de där två ugglorna givit sig i väg! Och! Och! Hax! Pax! Loppor! Galna hundar! Djävulen! Jag har fått nog av deras samtal. Mitt huvud surrar som en kyrkklocka! Och möglig ost på köpet! Brrr! Nu måste jag skynda mig att taga hand om store brors börs och förvandla dess innehåll till buteljer.
Han kastade en öm och beundrande blick in i pungen, ordnade sin klädsel litet, gned av stövlarna, dammade av rockärmarna, som blivit gråa av aska, visslade en melodi, piruetterade ett slag, tittade sig omkring i cellen för att se efter, om där fanns någonting annat, han kunde taga med sig, skrapade här och där på ugnen lös någon glasamulett, som han kunde skänka Isabeau la Thierry, och stötte till sist upp dörren, som brodern lämnat olåst såsom ett sista bevis på omtänksamhet och som Jehan i sin tur lämnade öppen såsom ett sista bevis på odygd, och hoppade som en fågel nedför spiraltrappan.
Mitt i den mörka trappan stötte han med armbågen emot någonting, som brummande drog sig åt sidan; han antog, att det var Quasimodo, och det föreföll honom så löjligt, att han, då han gick nedför resten av trappan skakade av skratt och alltjämt skrattade, då han kom ut på
