torget.
Han gick några steg och fick så se de båda uvarna, det vill säga dom Claude och mäster Jacques Charmolue, ivrigt upptagna av att betrakta bildhuggerierna på portalen. Han smög sig fram till dem på tåspetsarna och hörde ärkedjäknen säga i en viskning till Charmolue:
— Det var Guillaume av Paris som lät ingravera Job på den där stenen av lapis lazuli med förgyllning i kanterna. Med Job menas de vises sten, som måste prövas och även pinas för att bli fulländad.
— Det är mig absolut likgiltigt, mumlade Jehan. Jag har börsen.
I samma ögonblick hörde han bakom sig en kraftig och sonor stämma, som uttalade en rad fruktansvärda eder:
— Guds blod! Guds död! Belsebub! Blixt och dunder! o.s.v.
— Vid mitt liv och min själ, utbrast Jehan, det där kan inte vara någon annan än min vän kapten Febus!
Namnet Febus nådde ärkedjäknens öra just då denne höll på att för mäster Charmolue förklara innebörden av en drake som gömde sin stjärt i ett badkar, ur vilket rök och ett krönt huvud steg upp. Dom Claude spratt till och tystnade plötsligt, till stor förvåning för Charmolue, vände sig om och såg sin bror Jehan skynda fram till en högväxt officer vid porten till Logis Gondelaurier.
Det var verkligen kapten Febus de Châteaupers. Han stod med ryggen stödd mot porten till det hus, där fästmön bodde, och svor som en turk.
— I sanning, kapten Febus, sade Jehan, i det han räckte honom handen, ni svär med en underbar kläm!
— Blixt och dunder! svarade kaptenen.
— Detsamma säger jag till er, svarade studenten. Men säg mig, tappre kapten, vadan alla dessa vackra ord?
— Ber om ursäkt, vän Jehan, utropade Febus, i det han skakade hans hand, men en sporrad häst kan inte tvärstanna. Och jag höll just på att svära i full galopp. Jag har just lämnat de där hycklerskorna däruppe, och för var gång jag kommer från dem, har jag alltid strupen full av svordomar och skulle kvävas, om jag inte spottade ut dem. Blixt och dunder!
— Vill ni komma med och dricka ett glas? frågade studenten.
Förslaget lugnade kaptenen.
— Hjärtans gärna, men jag har inga pengar.
— Men det har jag!
— Prat! Får jag se?
Värdigt och enkelt öppnade Jehan börsen framför kaptenens ögon. Emellertid hade ärkedjäknen, som lämnat den häpne Charmolue, närmat sig dem, i det han iakttog dem båda, utan att de lade märke till honom, så försänkta var de i betraktandet av börsen.
Febus utbrast:
194
