på Gaillardfältet, föreslog en annan.
— Ned med dem! upprepade lille Jehan med sin djupaste basröst. Ned med mäster Andry, pedellerna och skrivarna, teologerna, medicinarna och dekretisterna, kuratorerna, elektorerna och rektorn!
— Världens undergång står för dörren! mumlade mäster Andry och täppte till öronen.
— Apropå rektorn, så kommer han nu gående över torget! ropade en av dem i fönstret.
Allas blickar riktades åt det hållet.
— Är det verkligen vår vördnadsvärde rektor, mäster Thibaut? frågade Jehan Frollo du Moulin, som alldenstund han satt hopkrupen på en pelare inne i salen, inte kunde se, vad som försiggick utanför.
— Ja, ja, svarade alla de andra. Det är verkligen han, rektorn, mäster Thibaut.
Och det var verkligen rektorn och alla de övriga universitetsdignitärerna, som kom i procession före ambassaden och i detta ögonblick passerade över palatstorget. Studenterna, som skockade sig vid fönstret, hälsade dem med sarkasmer och ironiska applåder. Rektorn, som marscherade i spetsen, fick taga emot den första salvan; den var svår.
— Goddag, rektorn! Hallå! Hör ni inte — goddag!
— Hur har han burit sig åt att kunna vara här, den gamle spelorren? Har han således svikit sina tärningar?
— Så han travar i väg på sin åsna! Hon har mindre öron än han!
— Hallå! Goddag, rektor Thibaut! Gamle idiot! Gamle spelorre!
— Måtte Gud bevara er. Har ni slagit många dubbelsexor i natt?
— Åh, så han ser ut, utlevad och utmärglad av sin kärlek till spel och tärningar!
Och sedan kom turen till de andra dignitärerna.
— Ned med pedellerna! Ned med stavbärarna!
— Hör du, Robin Poussepain, vem är den där?
— Det är Gilbert de Suilly. Gilbertus de Soliaco, kanslär vid Aurum-kollegiet.
— Här har du min sko. Du står bättre än jag. Släng den i skallen på honom.
— Ned med de sex teologerna och deras vita mässkjortor!
— Är det där teologerna? Jag trodde, de var de sex vita gäss, som Sankta Genoveva skänkte staden i gengäld för förläningen av Roogny.
— Ned med medicinarna!
— Ned med deras disputationer!
— Där har du din mössa, Sankta Genovevas kanslär! Du har varit orättvis mot mig! Det är sant! Han har givit min plats vid den normandiska nationen åt den där lilla Ascanio Falbaspada, som är från provinsen Bourges, eftersom han är italienare.
