— Mysteriespelet och åt helvete med flamländarna! ropade han med sina lungors hela styrka, i det han slingrade sig som en orm kring sitt kapitäl.
Folkmassan applåderade.
— Mysteriespelet! upprepade den. Och åt helvete med Flandern!
— Vi vill se mysteriespelet och det med ens! återtog studenten. I annat fall tycker jag, att vi bör hänga palatsfogden, oss till nöje och uppbyggelse.
— Bra talat! ropade folket. Låt oss börja med att hänga hans män! Väldiga instämmanden följde. De fyra stackars krakarna bleknade och tittade på varandra. Folkmassan trängde sig fram mot dem, och de såg redan, hur det bräckliga träräcket började svikta under mängdens tryck.
Ögonblicket var kritiskt.
— I galgen med dem! I galgen med dem! ropades det från alla håll.
I samma ögonblick upplyftes förhänget till klädlogen, som vi redan beskrivit, och fram kom en person, vars blotta åsyn gjorde slut på uppståndelsen och liksom med ett trollslag kom folkmassans vrede att förvandlas till nyfikenhet.
— Tystnad! Tystnad!
Föga lugnad och darrande i hela kroppen, gick denne person ända fram till kanten av marmorbordet, under djupa bugningar, som, allteftersom han kom närmare, mer och mer påminde om knäfall.
Under tiden hade lugnet så småningom återställts. Man hörde endast detta svaga sorl, som alltid uppstiger från en folkmassa i tystnad.
— Herrar borgare, sade han, och fruar borgarinnor, vi skall nu ha den äran att för hans eminens kardinalen deklamera och uppföra ett mycket vackert skådespel, som heter ”Jungfru Marias goda dom”. Det är jag, som har Jupiters roll. Hans eminens är just nu i sällskap med hertigens av Österrike hedervärda ambassad, som för ögonblicket är upptagen av att vid Baudetsporten åhöra ett tal av herr universitetsrektorn. Vi skall börja, så fort hans eminens kardinalen anlänt.
Det är då säkert, att det inte hade erfordrats något mindre än Jupiters mellankomst för att rädda palatsfogdens stackars fyra män. För övrigt var Jupiters kostym mycket vacker och bidrog inte så litet till att lugna mängden genom att fängsla dennas hela uppmärksamhet. Jupiter var iförd en pansarskjorta, överklädd med svart sammet och prydd med förgyllda knappar; på huvudet bar han en hjälm, kantad med knappar av förgyllt silver, och om det inte hade varit för sminket och det stora skägget, som täckte var sin hälft av hans ansikte, och den med glitterguld förgyllda pappskiva, som han bar i handen och i vilken varje uppövat öga igenkände blixten, samt dessutom hans ben varit iförda köttfärgade strumpor och hans fötter grekiska sandaler, hade man tack vare hans
