kommer att resa sig vid minsta tecken. Ingenting är lättare! En överrumpling! Under uppståndelsen kan man med lätthet föra bort henne. I morgon kväll! Ingenting skulle tilltala dem mera.
— Planen! Tala! sade prästen och ruskade honom.
Gringoire strålade.
— Kom, sade han. Låt mig viska den. Det är en riktigt utmärkt kontramina, som skall hjälpa oss alla ur klämman. För katten! Jag är inte dum, jag! Han tystnade plötsligt. Ah, och den lilla geten — är den också med flickan?
— Ja. Men vad har det för betydelse?
— De skulle ju ha hängt geten också, inte sant?
— Vad angår den saken mig?
— Jo, de skulle ha hängt geten också. I förra månaden hängde de ju en sugga. Bödeln tycker om det — efteråt äter han upp djuret. Att tänka sig, att de vill hänga min söta Djali! Stackars lilla lamm!
— Förbannelse över dig! utropade dom Claude. Bödeln, det är just du! Vilken plan har du tänkt ut, karl? Måste jag rycka den ur dig med en tång?
— Sakta i backarna, mästare. Ni skall få höra den.
Gringoire gick ett par steg fram och viskade något i ärkedjäknens öra, i det han samtidigt såg sig omkring med ängslig min. Då han talat ut, fattade dom Claude hans hand och sade kallt:
— Det är bra. På återseende i morgon.
— I morgon, upprepade Gringoire, och medan ärkedjäknen avlägsnade sig åt ett håll, försvann han åt ett annat, i det han mumlade för sig själv:
— Det här är en stor affär, herr Pierre Gringoire. Men det gör ingenting; därför att man är liten, behöver man inte vara rädd för ett stort företag. Biton bar en stor tjur på sina axlar, svalor och andra småfåglar flyger tvärs över oceanen.
Andra kapitlet
BLI VAGABOND!
När ärkedjäknen kom tillbaka till klostret, fann han vid dörren till sin cell sin bror Jehan du Moulin, som väntade på honom och fördrivit sin väntans tid med att med ett stycke kol på väggen rita sin äldre brors profil, förskönad med en näsa av omåttliga proportioner.
