Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/288

Den här sidan har korrekturlästs

kortare tid än en borgmästare behöver för att äta en sked soppa. Vår sak är rättvis. Vi skall plundra Notre-Dame. Det är alltsammans. Vi skall hänga Quasimodo. Känner ni Quasimodo, mina damer? Har ni sett honom arbeta sig andfådd med den stora klockan någon pingstdag? Vid påvens horn, det är fint att se! Det är som att se djävulen sittande på ett draksvalg. Hör på, mina vänner, jag är friborgare till liv och själ, jag är född till argotier och lösdrivare. Jag var mycket rik, och jag har förslösat allt, jag ägde. Min mor ville göra mig till officer, min far till präst, min moster till storinkvisitor, min mormor till kunglig protonotarie, min grandtant till kassör vid hovet, men jag ville bli friborgare. Jag sade min far det, och han spottade mig sin förbannelse i ansiktet. Jag sade min mor det, och den stackars gamla damen började lipa och puttra som vedträt i spiseln därborta. Låt oss vara glada. Jag är i mig själv ett helt dårhus! Krögerska, min älskling, mera vin! Jag har ännu litet pengar kvar. Men jag vill inte ha mer vin från Suresnes, det drar ihop halsen på mig. Jag skulle lika gärna vilja gurgla mig i halsen med en korg.

Sällskapet omkring honom applåderade och gapskrattade och när studenten fann, att larmet fördubblades omkring honom, utropade han:

— O! Ett sådant härligt oväsen!

Sedan började han sjunga en latinsk visa med extatisk min och tonen hos en präst som förrättar aftonsången. Mitt i sången hejdade han sig och ropade:

— Hej där, ni därborta, djävulens krögerska, ge mig min kvällsvard!

Här inträdde ett ögonblick av något så när tystnad, under vilket hertigens av Egypten gälla röst hördes instruera zigenarna i svartkonstens mysterier:

— Vesslan heter aduine, räven kallas blåfot eller skogslöpare, vargen gråfot eller gultass, björnen gamlingen eller farfar. En gnoms mössa gör en osynlig och kommer en att se osynliga ting. Närhelst en padda skall döpas, bör den klädas i röd eller svart sammet med en röd bjällra om halsen och en om vardera foten. Gudfadern håller den vid huvudet, gudmodern i bakdelen. Det är demonen Sidragasum, som har makten att tvinga flickorna att dansa spritt nakna.

— Vid mässan! inföll Jehan. Då skulle jag gärna vilja vara demonen Sidragasum.

Under tiden fortsatte friborgarna i andra änden av salen att beväpna sig, medan de viskade till varandra.

— Stackars Esmeralda! sade en zigenare. Hon är vår syster. Vi måste skaffa henne därifrån.

— Hon är således alltjämt kvar i Notre-Dame? sade en annan med judiskt utseende.

— Ja, för tusan! löd svaret.

— Nåväl, kamrater, fortsatte han med det judiska utseendet, alltså till

284