väldig järnkula i ena änden, mycket tyngre än vad som behövs. O, sire, hav medlidande med mig!
– Olivier, sade kungen, i det han skakade på huvudet, jag ser, att de har beräknat murbruket till ett pris av tjugu sols per tunna, ehuru det inte kostar mer än tolv. Ni får laga, att den räkningen blir omskriven.
Han vände ryggen åt buren och närmade sig dörren. Den stackars fången förstod av bullret och det avtagande fackelskenet att kungen ämnade avlägsna sig.
– Sire! Sire! ropade han i förtvivlan.
Dörren stängdes åter, och fången kunde inte längre urskilja någonting, men han hörde fångvaktaren med sin hesa röst gnola på en då för tiden populär slagdänga:
“Mäster Jean Balue
Har tappat bort
Sina biskopsstift de feta;
Monsieur de Verdun
Har inte kvar ett dyft
Hur mycket han än månde leta.”
Kungen återvände under tystnad till sitt rum, och de andra följde efter honom, rysande av fasa och med fångens sista stönanden i sina öron. Plötsligt vände sig hans majestät till guvernören på Bastiljen.
– Apropå det, sade han, var det någon i den där buren?
– Vid Gud, ja, sire, svarade guvernören, häpen över denna fråga.
– Vem då?
– Herr biskopen av Verdun.
Kungen visste detta bättre än någon annan, men sådant var nu en gång hans sätt.
– Aha! sade han med så menlös min, som om han nu först kommit att tänka därpå. Guillaume de Harancourt, kardinal Balues gode vän. Ett beskedligt få till biskop!
Strax efteråt öppnades dörren till kungens rum och stängdes åter efter de fem personer, som läsaren funnit där i början av detta kapitel och som alla hade återtagit samma platser, samma viskande samtal och samma ställningar som då.
Under kungens frånvaro hade det lagts några depescher på bordet, och han bröt nu själv sigillen. Sedan började han läsa igenom dem efter varandra, gav mäster Olivier, som tycktes tjänstgöra såsom något slags minister, ett tecken att taga en penna, och utan att meddela honom depeschernas innehåll, började han med låg röst diktera svaren, som denne nedskrev i en för honom själv mycket obekväm ställning, då han låg på knä framför bordet.
