brokig bår. Tolv officianter i narrarnas brödraskap lyfte upp båren på sina axlar, och cyklopens vresiga ansikte upplystes av ett slags bitter och föraktfull glädje, då han under sina missbildade fötter såg alla dessa välskapade och vackra människors huvuden. Så satte denna skränande och trasiga procession i gång för att enligt gammal sedvänja företaga en rundtur genom palatsets gallerier, innan den började sin promenad genom gator och torg.
Sjätte kapitlet
ESMERALDA
Till vår förtjusning kan vi omtala för våra läsare, att Gringoire och hans pjäs ”stått rycken” under hela denna scen. Pådrivna av honom, hade hans skådespelare inte upphört att läsa upp sina roller, och han själv hade inte slutat att höra på. Han hade tagit sitt parti och beslutat att härda ut ända till slutet, ty han misströstade ingalunda om att en del av publiken åter skulle ägna den sin uppmärksamhet. Denna hoppets stråle upplivades ytterligare, när han såg Quasimodo, Coppenole och narrpåvens följe under larm och oväsen lämna salen. Pöbeln rusade ivrigt efter.
— Bra! sade han för sig själv. Nu går alla bråkmakare härifrån. Olyckligtvis utgjordes hela publiken av bråkmakare. Inom ett ögonblick låg stora salen tom och övergiven.
För att säga sanningen så fanns det dock ännu några åskådare kvar, somliga stående för sig själva, andra i grupper kring kolonnerna; kvinnor, gubbar eller barn, som fått nog av allt larmet och oväsendet. Några studenter satt ävenledes kvar på fönsterbrädan och tittade ned på torget.
— Gott! tänkte Gringoire. Ändå så många, som behövs för att höra slutet på mitt mysteriespel. De är inte många, men det är en utvald och litterärt intresserad publik.
Ögonblicket efteråt hände det, att en symfoni, som skulle göra den allra största effekt vid den heliga jungfruns ankomst, mankerade. Gringolre uppdagade, att hans musikanter ryckts med i narrpåvens följe.
Ni måste hjälpa er dem förutan, sade han stoiskt.
Han gick fram till en grupp borgare, som, tyckte han, talade om hans pjäs. Här är ett fragment av samtalet, som han uppfångade:
— Ni känner väl till Hôtel de Navarre, mäster Cheneteu, som monsieur Nemours rådde om?
— Ja, mitt emot Braquekapellet.
