Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs

nom trängseln.

Då de arbetat sig fram genom pöbeln och över torget, gjorde en skara nyfikna min av att följa efter dem. Då bildade Quasimodo eftertruppen och följde efter ärkedjäknen, i det han gick baklänges med bister min, gnisslade med tänderna, röt som ett djur och mången gång med en enda rörelse eller en blick kom hopen att rygga tillbaka.

Man lät dem båda försvinna i en trång och mörk gränd dit ingen annan vågade följa efter dem, ett sådant starkt skydd utgjorde blotta åsynen av Quasimodos fulhet.

Det var verkligen underbart, sade Gringoire, men var tusan skall jag få någon kvällsvard?

Fjärde kapitlet
FÖLJDEN AV ATT NATTETID FÖLJA EFTER EN VACKER FLICKA PÅ GATORNA

Gringoire hade föresatt sig att på vinst och förlust följa efter zigenerskan. Han hade sett, hur hon tillsammans med sin get vikit in på Rue de la Coutellerie och han hade följt efter in på denna gata.

— Varför inte? hade han sagt till sig själv.

Gringoire, praktisk gatufilosof i Paris, hade observerat, att ingenting ger en sådan benägenhet för drömmerier som att följa efter en vacker kvinna vart hon går. Det ligger i detta frivilliga uppgivande av ens fria vilja, i denna nyck, som underkastar sig en annans nyck, som inte har en aning därom, en blandning av fantastiskt oberoende och blind lydnad, ett slags mellanting mellan slaveri och frihet, som tilltalade Gringoire, vilken själv alltid gick från ena ytterligheten till den andra och ständigt vägde mellan olika böjelser, vilka upphävde varandra.

För övrigt är man aldrig så upplagd att följa efter vandrare (och framför allt vandrerskor), som när man inte vet, var man skall sova.

Försänkt i tankar marscherade han således i väg efter den vackra flickan, som påskyndade sina steg och lät den vackra geten trava, då hon såg borgarna skynda hem till sig och krogarna stängas, de enda butiker som hade haft öppet denna dag.

— När allt kommer omkring, tänkte han om en stund, måste hon bo någonstans. Zigenerskor är godhjärtade… vem vet? —

Det låg i detta tankstreck, som han lät efterfölja frågan, vissa otydliga föreställningar, som var ganska behagliga.


55