upp ur den ena en börs som finns där, och om du gör det, utan att en enda bjällra pinglar, är allt gott och väl, och du blir lösdrivare, Sedan har vi ingenting annat att göra än att klå dig åtta dagar i sträck.
— Guds död! Det hade jag inte beräknat, sade Gringoire. Och om jag kommer bjällrorna att pingla?
— Då blir du hängd. Förstår du?
— Nej, jag förstår ingenting alls, svarade Gringoire.
— Hör då på en gång till. Du skall snoka igenom dockans ficka och taga dess börs; om en enda bjällra pinglar under denna operation, blir du hängd. Förstår du det?
— Ja, jag förstår det, sade Gringoire. Och sedan?
— Om du lyckas knycka börsen, utan att någon hör bjällrorna, är du lösdrivare och får dig en bastonad åtta dagar i rad. Nu förstår du nog?
— Nej, monseigneur, jag förstår ingenting. Vilken blir fördelen för mig? Hängd i ena fallet, pryglad i det andra…
— Och lösdrivare? fortsatte Clopin. Är det ingenting? Det ligger i ditt eget intresse att vi pryglar dig, så att du blir härdad mot slag.
— Tack så rysligt mycket, svarade poeten.
— Seså, låt oss skynda på nu, sade kungen och stampade i tunnan. Leta igenom dockan, så att vi får ett slut på saken. Jag säger dig för sista gången, att om jag hör en bjällra, kommer du att intaga dockans plats.
De övriga argotierna applåderade Clopins ord och ställde upp sig i en ring kring galgen, varvid de skrattade så obarmhärtigt, att Gringoire insåg, att han beredde dem ett alldeles för stort nöje för att inte ha allt att frukta av dem. Således återstod det honom inte längre något hopp, såvida det inte skulle vara den svaga möjligheten att han lyckades i det svåra uppdrag, som man pålagt honom. Han beslöt att ta risken, dock inte förrän han framställt en brinnande bön till dockan, som han skulle bestjäla och som hade varit lättare att beveka än lösdrivarna. Denna myriad av bjällror med sina koppartungor föreföll honom som lika många öppna ormgap med gaddar redo att hugga till.
— O! sade han med sänkt röst. Är det möjligt att mitt liv beror på den allra minsta vibration hos den minsta av dessa bjällror! O! tillade han med hopknäppta händer. Bjällror, klinga inte. Små klockor, ring inte!
Han gjorde ännu ett försök med Trouillefou.
— Och om det kommer en vindil? frågade han honom.
— Då blir du hängd, svarade den andre utan tvekan.
När han såg, att det inte gavs något uppskov eller någon undanflykt, tog han modigt sitt parti. Han slog högra foten om vänstra benet, höjde sig på vänstra foten och sträckte ut armen, men i samma ögonblick som han vidrörde dockan, vacklade hans kropp, som inte hade mer än en fot på pallen, vilken bara hade tre; han ville mekaniskt stödja sig mot dockan, men förlorade jämvikten och föll tungt ned på marken, alldeles
70
