andra i söder, och med två brohuvuden, som samtidigt var dess portar och dess fästningsverk, Grand Chatelet på högra stranden och Petit Chatelet på den vänstra. Under den första konungaätten började Paris känna det alltför trångt på sin ö och sakna svängrum, varför det gick över floden. Bortom Grand Chatelet och Petit Chatelet började sedan ett första bälte av murar och torn innesluta landet på ömse sidor om Seine. Av denna ringmur fanns det ännu under 1700-talet kvar några spår samt här och var en tradition, exempelvis i namnet Porte Baudet eller Baudoyer. Så småningom har flodvågen av hus, som ständigt utströmmat från medelpunkten och utåt, översvämmat och utplånat denna inhägnad. Filip August uppförde en ny damm mot denna flodvåg. Han fängslade Paris i en cirkelrund kedja av höga, bastanta torn. I mer än ett århundrade trängdes husen och blev högre inom detta bäcken, liksom vattnet stiger i en reservoar.
Anno 1367 hade staden utvidgat sig till den grad, att den behövde en ny inhägnad, i all synnerhet på högra stranden. Karl V uppförde den. Men en sådan stad som Paris är i ständig tillväxt. Karl V:s inhägnad rönte samma öde som Filip Augusts. Vid slutet av 1400-talet var den redan för trång och förstaden flyttade sig ännu längre ut. Under 1500-talet såg det ut, som om den drog sig tillbaka och trängde allt mer och mer in i den gamla staden, till den grad hade redan en ny stad vuxit sig tätare därute.
På 1400-talet var Paris ännu uppdelat i tre helt och hållet skilda städer, var och en med sin särskilda fysionomi, sina bruk och sedvänjor, sina privilegier, sin historia: la Cité, l'Université, la Ville. La Cité, som omfattade ön, var den äldsta, den minsta, modern till de båda andra, och låg inkilad mellan dem som en liten gumma mellan två stora, vackra flickor. L'Université låg på vänstra Seinestranden mellan Tournelle och Tour de Nesle, punkter som i våra dagars Paris motsvaras av la Halle-aux-Vins och Monnaie, Inom detta område låg även Sainte-Geneviève-berget. Den yttersta punkten på denna kurva av murar var Porte Papale, d.v.s. ungefär där, varest Panthéon numera är beläget. La Ville, den största av Paris’ tre delar, upptog högra stranden. Dess kaj, som var avbruten på flera ställen, sträckte sig utefter Seine från Tour de Billy till Tour du Bois, d.v.s. numera Grenier d'Abondance och Tuilerierna. De fyra punkter, vid vilka Seine skar huvudstadens murar, Tournelle och Tour de Nesle på vänstra sidan, Tour de Billy och Tour du Bois på den högra, kallades vanligen ”Paris’ fyra torn”. Den längst utskjutande punkten på la Villes mur (Karl V:s) befann sig vid Porte Saint-Denis och Porte Saint-Martin, vilkas läge alltjämt är oförändrat.
Såsom vi redan sagt, var var och en av dessa tre stora delar av Paris en stad för sig, men en alltför ensidig stad för att vara fullständig, en stad som inte kunde reda sig utan de två andra. Också var de varandra helt
84
