och hållet olika. I la Cité rådde det överflöd på kyrkor, i la Ville på palats, i l'Université på högskolor. För att nu inte uppehålla oss vid de mindre viktiga egenheterna hos det gamla Paris kan vi säga, att ön lydde under biskopen, högra flodstranden under handelsborgmästaren och den vänstra under rektorn vid universitetet. Över dem alla stod Paris’ prevot, som var tillsatt av konungen. La Cité hade Notre-Dame, la Ville Louvren och Hôtel de Ville, I Université hade Sorbonne. La Ville hade les Halles, la Cité Hôtel Dieu, l'Université Pré-aux-Clercs. De brott, som studenterna begick på vänstra flodstranden, blev beivrade i justitiepalatset på ön och bestraffade på högra stranden vid Monfaucon — såvida inte rektorn i medvetande om universitetets makt och konungens vanmakt blandade sig i saken, ty det var ett av studenternas privilegier att bli hängda i sin egen stadsdel.
På 1400-talet sköljde Seine fem öar inom Paris’ område; Louviersön, där det då för tiden fanns träd och där det numera finns trä; Vachesön (Koön) och Notre-Dameön, båda obebyggda så när som på en liten koja och båda förläningar under biskopen (under 1600-talet förenades dessa två öar till en enda, som blev bebyggd och som vi numera kallar Ludvig den heliges ö), samt slutligen La Cité och vid dess spets ön Passeur-aux-Vaches, som numera uppslukats av Pont Neufs plan. Då för tiden hade la Cité fem broar; till höger tre, Pont Notre-Dame och Pont-au-Change av sten, Pont Saint-Michel av trä, alla bebyggda med hus. L'Université hade sex portar, uppförda av Filip August; de var, uppräknade från Tournelle, Porte Saint-Victor, Porte Bordelle, Porte Papale, Porte Saint-Jacques, Porte Saint-Michel, Porte Saint-Germain. La Ville hade likaledes sex portar, byggda av Karl V. De var, uppräknade från Tour de Billy, Porte Saint-Antoine, Porte du Temple, Porte Saint-Martin, Porte Saint-Denis, Porte Montmartre, Porte Saint-Honoré. Alla dess portar var starka och ävenledes vackra, något som ingalunda misspryder styrkan. En bred och djup grav med vatten, som flöt snabbt förbi under hösten och våren, sköljde foten av murarna runt omkring Paris; Seine försåg den med vatten. Nattetid hölls portarna stängda, och floden avstängdes med grova järnkättingar vid båda ändpunkterna, så Paris kunde sova lugnt.
Sedda i fågelperspektiv framträdde dessa tre delar av Paris, la Cité, l'Université och la Ville för ögat som ett virrvarr av gator, som gick kors och tvärs. Och dock såg man redan vid första anblicken, att dessa tre fragment tillsammans bildade en enda kropp. Man urskilde med ens två långa gator, som gick parallellt, utan avbrott i en nästan rak linje och genomskar alla tre stadsdelarna från den ena änden till den andra och av dem alla tre gjorde en enda.
Den första av dessa två gator gick från Porte Saint-Jacques till Porte Saint-Martin; den hette Rue Saint-Jacques i l'Université, Rue de la
