ret, och dels en hopklämd husmassa, stående i vattnet, såsom t.ex. mellan de båda broarna. Där huserade tvätterskor, som skrek, pratade och sjöng från morgon till kväll utefter hela stranden i det de klappade sina kläder.
L'Université bildade som en klump för ögat. Från den ena änden till den andra var den alltigenom homogen och kompakt. Dess tusentals tak, månghörniga, sammanhängande, nästan alltid av samma form, tedde sig, sedda uppifrån, som en utkristallisering av samma ämne. Gatornas nyckfulla raviner skar inte denna pastej av hus i alltför ojämna skivor. De fyrtiotvå högskolehusen var ganska jämnt fördelade, och i varje kvarter fanns det åtminstone ett. De omväxlande, trevliga taken på dessa vackra byggnader var emellertid en produkt av samma konst som de enkla tak, över vilka de sköt upp, och var i själva verket endast samma geometriska figurer, upphöjda i kvadrat eller kub. De gjorde endast ensemblen fullständig, utan att överlasta den. Flera vackra palats höjde dessutom sina storslagna huvuden här och var över de pittoreska vindskuporna på vänstra stranden — exempelvis Logis de Nevers, Logis de Rome, som sedermera försvunnit, och Hôtel de Cluny, som alltjämt existerar till stor glädje för konstnären, men vars torn dumt nog numera borttagits. I närheten av Hôtel de Cluny, detta romerska palats med sina vackra valvbågar, låg en gång i tiden Julianus’ bad. Där fanns även ett antal klosterkyrkor av en mera religiös skönhet, av en mer allvarlig storslagenhet än de världsliga byggnaderna, men inte mindre vackra eller mindre storslagna. De, som först fångade blicken, var bernardinernas med sina tre torn, Saint Genevièves, vars fyrkantiga torn alltjämt existerar och kommer oss att sakna återstoden, Sorbonne, till hälften högskola, till hälften kloster, vars beundransvärda skepp alltjämt finnes kvar; det vackra, fyrkantiga mathurinklostret, och invid det benediktinklostret med sina väldiga och sammanhängande gavlar: augustinerklostret, vars spira näst efter Tour de Nesle utgjorde den högsta på denna sida av Paris, räknat västerifrån. Högskolorna intog medelvägen mellan de stora hotellen och klosterkyrkorna genom sin stränghet i stilen, mildrad av elegansen i utförandet, en skulptur mindre luftig än palatsen, en arkitektur mindre sträng än klostrens, Olyckligtvis finns det knappast kvar någonting alls av dessa byggnader, i vilka gotisk konst höll en sådan medelväg mellan rikedom och sparsamhet. Kyrkorna — och de var talrika och storslagna i l'Université och representerade alla arkitekturens epoker — kyrkorna höjde sig över det hela, och såsom ännu en harmoni i hela denna harmoniska massa avbröt de här och var den mångdubbla raden av byggnader med sina djärvt tecknade spiror, genombrutna torn och nålvassa spiror, vilkas linjer i sig själva endast var en storslagen överdrift i fråga om takens skarpa vinklar.
L'Universités terräng var bergig. Sainte-Genevièveberget i sydost bil-
88
