dade en väldig upphöjning, och det var egendomligt att se från Notre-Dames topp hur detta virrvarr av smala, slingrande gator (numera Quartier Latin), dessa klasar av hus, som låg spridda i oordning överallt från toppen av denna höjd, huvudstupa störtade sig utför dess sidor ned till floden, varvid somliga av dem såg ut, som om de höll på att falla och andra klättrade uppåt och alla tycktes klänga sig fast vid varandra. Och i mellanrummen mellan dessa tak, dessa tornspiror, dessa otaliga byggnader, som böjde, slingrade och tandade sig så fantastiskt i l'Universités ytterlinje, urskilde man här och var en mossbelupen mur, något tjockt, runt torn eller en krenelerad stadsport påminnande om en fästning; detta var Filip Augusts inhägnad. Bortom denna utbredde sig grönskande fält, mellan vilka slingrade sig vägar, som delade sig längre bort och vid vilka man här och där såg hus, ehuru dessa blev allt sällsyntare, ju längre bort man kom från staden. Somliga av dessa förstäder var emellertid ganska betydande. Den första av dem (räknat från Tournelle) var Saint-Victor med sin valvbro över Bièvre, sin klosterkyrka med epitafiet över Ludvig den tjocke och sitt åttkantiga torn, flankerat av fyra spiror från 1000-talet. Så fanns vidare Saint-Morceau, som redan hade tre kyrkor och ett kloster. Om vi sedan lämnar gobelinernas kvarn till vänster jämte dess fyra vita murar kommer vi till Faubourg Saint-Jacques med det vackert skulpterade korset i mitten, kyrkan Saint-Jacques du Haut-Pas, som då för tiden var gotisk, spetsig och förtjusande, Saint-Magloire, med dess vackra skepp från 1300-talet, som Napoleon förvandlade till hölada, och Notre-Dame-des-Champs med dess bysantinska mosaiker. Och efter att ha lämnat den öppna terrängen med klostret Chartreux, en rikt sirad byggning från samma tid som Justitiepalatset med de små avdelade trädgårdarna och ruinerna av Vauvert, ett tillhåll för slödder, föll blicken västerut på Saint-Germain-des-Prés tre romerska tornspiror. Saint-Germain, som redan var ett stort samhälle, hade femton à tjugu gator. Saint-Sulpices spetsiga torn antydde ett av dessa hörn. Tätt intill såg man marknadstorget Saint-Germain, där numera salutorget ligger; bortom det abbotens skampåle, ett nätt litet torn, krönt av en blykon; längre bort låg tegelslageriet och Rue du Four, som ledde till bageriet och kvarnen uppe på kullen, samt sjukhuset, ett litet, avsides beläget och endast framskymtande hus. Men vad som i all synnerhet fängslade blicken och höll den kvar var själva klosterkyrkan. Säkert är, att detta kloster var en storslagen byggnad, både såsom kyrka och såsom världsligt palats, detta abbotslott, i vilket biskoparna av Paris ansåg det som en ära att få tillbringa en natt.
När man slutligen, efter att länge ha betraktat l'Université vände sig mot la Ville på högra stranden, förändrades sceneriets karaktär plötsligt. La Ville var inte bara mycket större än l'Université utan även mindre enhetligt. Vid första anblicken tycktes det vara uppdelat i flera komplex,
