Chrys.
Kan Syster då inte tiga?
Pigan sackta.
Swårt är det. Högt: Kanske om Madame biter i läpparne, eller jag får hålla för munnen.
Xant.
Håll mun, din åsna.
Pigan.
Hå, jag mente wäl, jag.
Chrys.
Får jag allenast säja min mening, så skall Syster få säja hwad hon will.
Xant.
Säg då, jag will bjuda till at wara tyst.
Chrys.
Jag säger först: när Hustrun besinnar at Hon af GUD och Naturen ej är ärnad at föra Regeringen öfwer Mannen, så förfaller lusten derigenom at råda, hwaraf wårt Kön ej utan skäl beskylles, at wara besmittat. Sedan bör hon se til, om Mannen ej har skäl at knarra, eller om ej något af henne är gjordt eller försummadt, som bordt ske, och således gifwet honom orsak at låta illa, då det med tysthet, och utan knorr bör rättas och hjelpas. Här biter Xantippe sig i läpparna och stampar. Ät det icke så, utan at hans gnagan-
