Xant.
Skämmas! är det någon skam? Nej snarare en heder, som hwar ärlig Hustru bör tacka och berömma oss före. Och den plickten will jag taga på mey, utan någon mer rädsla, än då jag på samma sätt många gånger basat min fleper, at han haft synligare stämpel, än han waret hos någon stämpelmästare.
Sempr.
Ja will då gå med, men …
Xant.
Åter et men? Är Syster rädd, så kan hon ju bli hemma, då jag skal gå ensam, och tillika med pigan, lika behändigt afgöra saken, och sen behålla hedren allena; då Poёterna på slutet skola föra mig ibland de gamle hjeltmodige Qwinnorna, som äro så mycket berömda.
Sempr.
Det må då gå huru det wil, så följer jag med, ty Mariana är min gode Wän, at jag bör taga del i hennes förtret, och stå henne bi, när jag kan.
Femte Inträdet.
Gerstenmehl, Mariana.
Mar.
Du kommer efter wanligheten lika nyckter, och lucktar i halsen som et gammalt Krogstop, så at hwart öre, som förtjenas, förwandlas i öl ock bränwin.
