tekommer. Och som wår @@@ inte gedt hänne dä utan te nåen nytta, så tänker jag så här, som fått bästa förståndet, den har wår Herre ärnat te @@@ bara då sker i orning, å utan den andres förfång. Derföre @@@etera, ella äntra ja aldri mäna, utan låter henne göra innom @@@rät som hon will, å dä går rätt bra. Men wet ni huru hon gör, när wi ha främedt?
Botil.
Ney.
Pär.
Då frågar hon mey alti. Kommer nåen, som will ha nået, som hon har om hänner, så säger hon alti, gå te Far. Å på dä wiset ä ingen, som wet annat än ja styrer altihop, fast det som ä inom hus hörer henne helt och hållet til.
Botil.
Men blandar hon sig i de syslorna, som ä utom huset?
Pär.
Ney. Si ätter hon har förstånd, så wet hon, at dä inte hörer henne te, utan lemnar dä åt mey allena, och fråja aldrig ätter huru ja gör å styrer. Å @@@@@@@@, när den ene inte månger sey i den andres göre. För ja tror wår Herre will så ha, at den ene ska sköta dä, å den andre dä. Å när inte dä sker, så går dä gerna galet. Ty huru ska Mannen förstå Qwinnans syslor, som han aldri lärdt, och om Qwinnan på sitt sätt ä aldri så klok, så fins likwäl nåjet i wårt göra, som ä henne för drygt, å dä i alla stånd. Derföre ä dä ock bäst att de aldri många säy i Manfolkens saker.
Botil.
Ja dä wore wäl om alla acktade den reglan, då jag @der te tror wi hörde så många träter Åtminstone läre de@ som Qwinfolken klåt, då sluppet stryk.
Pär.
Men huru mån tro det nu går mä dem @@@ tro han har då han har, å de slippa helskinnade?
