Chrys.
Hwad är det då?
Mar.
Jo wet Syster, at min Man är så Carnaliösk, jag borde inte sägat, så det kan inte omtalas. Jag bad honom om en Päls; för Syster wet, at den jag har, börjar wara gammal.
Chrys.
Hå, nog går den an. Men hwad swarade Han då?
Mar.
Jo han sade: Min Mor du skall wäl få; men du måste hafwa litet tålamod, efter jag nu behöfwer de penningar jag har, til något angelägnare.
Chrys.
Ja, kan ske det war så?
Mar.
Jag kan wäl icke neka, at han ju samma dagar skulle betala en Förskrifning på 4000. Daler, eller undergå utmätning. Men skal en Hustru derföre gå och se ut, som en trasa? och om Han är Man, så ska Han skaffa Penningar, om de sku’ grafwas utur ögonen på honom, eller han ska ta dem i blåkulla.
Chrys.
Det kan så wara. Men jag menar, at fast Han är Man, så kan Han dock icke mynta; utan Hustrun bör, om hon will heta Förnuftig, skicka sig efter Hans wilkor, hälst
