då Hon ser, at Han hwarken slöser eller gnider, när Han har. Ty jag tror icke, at en Hustru wore särdeles wäl belåten med en Man, som på oanständigt sätt skaffade penningar och klädde på Henne, när Hon warit gran en Månad, och hwar plåckade sitt igen, och Mannen blef förd i wästen på Gilstugan, om ej på annat ställe, och Hon fick spassera hemma med en tom maga i underkjolen.
Mar.
Ja gilla mig hit, och gilla mig dit; men Päls skulle jag ha: wet Syster derföre hwad jag gjorde?
Chrys.
Nej.
Mar.
Jo jag lät, när Min Man war borto, dyrka upp Hans Birå, och tog så många Penningar jag behöfde til Pälsen, et Lispund Caffé-Bönor och Såcker dertil: och inom 2:ne dagar war Pälsen färdig.
Chrysolite.
Men hwad sade Bror då, när Han fick se Pälsen, och saknade sina Penningat.
Mar.
Jo då blef Han arg, och som Han dessutan hade litet på nåcken, så gaf Han mig en örfil.
Xant.
Stiger fram sätter bägge händerna i sidan och skriker.
