Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs

6

Dessutom har Robinson oftast serverats för läsarne i någon för pedagogiskt ändamål företagen omarbetning och Defoes namn har fått vika för bearbetarens. Så har det inträffat, att namnet på upphovsmannen till en av världslitteraturens mest lästa böcker är jämförelsevis okänt, under det att författare, vilkas arbeten nästan ingen människa numera läser, äro mycket kända — till namnet!

Defoes liv erbjuder många intressanta punkter. Han var nämligen lika mycket en man av handling som av pennan.

Den bok, som skänkt honom odödlighet, var föga mer än en händelse på hans bana, en jämförelsevis tillfällig frukt av hans mångsidiga energi.

Han var närmare 58 år, då han skrev Robinson Crusoe. Men dessförinnan hade han varit mångt och mycket, varit rebell, handlande, satirförfattare, bankruttör, kommissionssekreterare, använts i hemliga tjänster av fem olika administrationer, skrivit en otalig mängd politiska broschyrer och utgivit flera tidningar. Faktiskt levde han ett lika äventyrligt liv som någon av sina hjältar och han mötte alla svårigheter med en ovanlig fyndighet.

Defoes biografi är emellertid icke så lätt skildrad. Vanligen ser man i litteraturhistoriska verk hans porträtt tecknat som en idealbild, en hedersman, en trosmartyr, en arbetets hjälte.[1]

Den belysning, som den senare forskningen i England kastat över hans bild, låter emellertid ganska bestämda skuggor framträda i porträttet av Daniel Defoe. Väl var han det käcka, smidiga och ihärdiga arbetets man, men långt ifrån så otadlig som äreminnena framställt honom. Han var en son av sin tid, han som andra, och denna tid var ej präglad av politisk oförvitlighet, han var självisk, ärelysten och stod vid olika tillfällen i olika partiers sold — stundom samtidigt i tvennes. Han var, säger William Minto — »i hela sitt liv en underlig blandning av fosterlandsvän och skälm, ömsom mera det ena, ömsom mera det andra, men blandningen är så fullständig, att de båda elementen endast låta sig med svårighet särskiljas.»

Huru som hälst var han en märklig politiker och en märklig skriftställare — framför allt författare till en av världslitteraturens viktigaste skrifter.

Daniel Foe — såsom han ursprungligen hette — föddes år 1661 i London, son av en slaktare, som tillhörde den gamla puritanska skolan och alltså var en s. k. dissenter. Puritanernas välde i England hade störtats efter den stora diktatorn, riksföreståndaren Oliver Cromwells död, och den gamla konungaätten hade med Karl II återinsatts år 1660.

Daniel Defoe växte alltså upp under den s. k. »restaurationstiden», då Stu-

  1. Så hos Hettuer och Taine; författaren av föreliggande levnadsteckning har även på grundvalen av dessa verk för ett antal år sedan i samlingsskriften »Pressade blad» meddelat en teckning av Defoes liv i denna anda. För den här lämnade biografien äro utom dessa verk engelska arbeten av Minto, Lee m. fl. anlitade.