96
sända av Gud, ty han ensam hade makt och bestämmanderätt icke blott över mig utan över hela världen.
Så fort jag kommit till denna slutsats, började jag genast knota: Men varför har Gud låtit mig drabbas av detta elände? Vad har jag väl gjort att bliva så behandlad?
Då reste sig mitt samvete, som om jag utslungat en hädelse, och talade till mig liksom med hörbar stämma: »Olycklige, vågar du spörja, vad du gjort? Blicka tillbaka på ditt gudlösa, förspillda liv, och fråga dig själv, vad du icke gjort! Fråga, varföre du icke för länge sedan blivit tillintetgjord! Säg, varföre drunknade du icke på Yarmouths redd? Varföre blev du icke dödad i striden mot sjörövarne? Varföre undgick du vilddjuren på Afrikas kust? Varföre omkom du icke här, då hela den övriga besättningen förgicks? Och du frågar, vad du gjort?
Dessa tankar förstummade mig alldeles, så att jag icke hade ett enda ord att invända. Tankfull och sorgsen reste jag mig upp för att återvända hem. I mitt upprörda tillstånd kände jag ingen lust att gå till sängs utan slog mig ned i stolen och tände lampan, ty det började skymma på.
Då jag nu åter intogs av fruktan för ett nytt anfall av sjukdomen, kom jag att tänka på, att brasilianerna icke använda annan medicin än tobak för nästan alla sjukdomar. I en av kistorna hade jag ett stycke rulltobak, som var fullständigt färdigberedd, samt en del gröna, oarbetade tobaksblad.
Det var en försynens skickelse, att jag erinrade mig detta, ty jag fann i kofferten botemedel för både kropp och själ. Då jag öppnade kistan, hittade jag nämligen icke blott tobaken, den jag sökte efter, utan även de förut omnämnda böckerna, vilka jag räddat.
Jag framtog nu en av biblarna, vilka jag hittills icke ansett mig hava tillfälle att läsa, ehuru det i själva verket varit lusten därtill som fattats.
Så väl bibeln som tobaken lade jag bredvid mig på bordet. Huru jag skulle använda tobaken för min sjukdom, eller huruvida den vore gagnelig därför, visste jag icke. Emellertid gjorde jag flera försök med den i förhoppning, att den på ett eller annat sätt skulle bota mig. Till att börja med tuggade jag litet av de gröna bladen, men som tobaken var stark och jag föga van vid dess bruk, blev jag hart när bedövad därav. Sedan blandade jag litet av samma slag med rom och lät det draga ett par timmar i avsikt att intäga mixturen vid sängdags. Slutligen förbrände jag några blad på glöd och inandades röken så länge det var mig möjligt eller tills den höll på att kväva mig.
Emellan dessa experiment började jag läsa i bibeln, men förvirrad av tobaken kunde jag icke för tillfället fatta innehållet av vad jag läste. De första ord, som emellertid träffade mitt öga, sedan jag på måfå slagit upp
