Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/107

Den här sidan har korrekturlästs
103
»Jag vandrade ett stycke utför sluttningen av denna härliga dal.»

Denna tanke sysselsatte mig mycket en lång tid bortåt, varunder jag med stor förnöjelse motsåg min blivande flyttning till en så härlig nejd. Men då jag närmare övervägt saken, kom jag på andra tankar. Jag bodde nämligen nu i närheten av havet och med utsikt däröver, i händelse något till min fördel möjligen skulle inträffa: samma onda öde, som förde mig hit,