Sista hältten av oktober, hela november, december, januari och första hälften av februari — torkperiod, varunder solen står söder om ekvatorn.
Detta var den allmängiltiga iakttagelse jag gjorde, ehuru rägnperioderna kunde vara något längre eller kortare, beroende på vindarnas riktning.
Som jag av erfarenhet fått lära, att vistelse i fria luften under rägntiden var skadlig, förberedde jag mig alltid omsorgsfullt på dess annalkande för att så mycket som möjligt kunna hålla mig inomhus under de våta månaderna. Det fattades mig aldrig sysselsättning under dessa inspärrningsperioder, ty jag behövde en hel mängd saker, dem jag icke utan träget arbete och många experiment kunde förfärdiga. För dylika arbetens utförande var den rägniga årstiden särdeles lämplig.
Vad som i synnerhet gjorde mig huvudbry var tillverkningen av en korg, ty alla de olika slags kvistar, som jag för detta ändamål sökte använda, voro så spröda, att de icke dugde.
Något som vid dessa försök visade sig vara av största gagn för mig, var den omständigheten, att jag såsom gosse funnit ett nöje uti att ofta besöka en i samma stad som min far bosatt korgmakare, för att uppmärksamt betrakta det arbete han hade för händer. Och då jag, såsom gossar i allmänhet, var mycket ivrig att få hjälpa till och stundom tilläts att deltaga i arbetet, blev jag därigenom så hemmastadd i detta hantverk, att nu intet annat fattades mig än lämpligt material.
Då rann det mig på en gång i sinnet, att måhända just de träd, av vilka jag huggit mina störar, kunde hava samma egenskaper som våra sälg-, pil- och videarter där hemma i England, och således lämpa sig för korgarbeten. Jag beslöt att ofördröjligen göra ett försök.
Sagt och gjort. Följande dag företog jag en utflykt till mitt lantställe, såsom jag nu på allvar kallade min nybyggnad, och grep mig genast an med att avhugga några spädare kvistar och pröva deras ändamålsenlighet. Resultatet utföll över förväntan.
Dagen därpå återvände jag till mitt lantställe, försedd med en yxa, och började hugga en stor myckenhet kvistar. Där var mycket gott om dem, så att denna del av arbetet gick fort undan. Då jag huggit ett tillräckligt antal, lade jag dem att torka inom inhägnaden; och då de voro färdiga till användning, förde jag dem till min grotta.
Under hela den följande rägnperioden hade jag full sysselsättning med förfärdigandet av en stor mängd korgar, vilka jag avsåg för olika ändamål, såsom att bortföra jord uti, flytta saker från ett ställe till ett annat eller förvara ett och annat uti — allt efter behov.
Fastän mina korgar icke voro särdeles prydliga till utseendet, befunnos de dock fullkomligt brukbara för mitt behov, och jag lagade alltid, att jag hade tillräckligt många i reserv. Efter hand som de gamla blevo utslitna,
