dade mig såväl för ett hastigt påkommande rägn som för solens brännande strålar.
Efter att sålunda hava inrett min båt på det bekvämaste, gjorde jag allt emellanåt små utflykter med densamma, men avlägsnade mig aldrig långt från den lilla viken. Då emellertid längtan att kringsegla mitt rike slutligen blev mig övermäktig, beslöt jag att sätta den länge närda planen i verket.
Följaktligen utrustade jag min farkost för en långresa, nedbar i densamma tjugofyra stycken kornbrödskakor, en lerkruka fylld med rostat ris — ett födoämne, som jag mycket använde, en flaska rom, en halv get jämte krut och kulor för att kunna skaffa mig mera färskt, samt slutligen tvenne stortröjor av de förut omtalade, som jag funnit i matrosernas kistor. Den ena använde jag till underlag, den andra till täcke, medan jag sov.
Den 6 november under det sjätte året av min regering eller fångenskap på denna ö — hur man tager det — anträdde jag min resa, vilken blev mycket längre än jag beräknat. Själva ön var visserligen icke så stor; men då
