hållet, som ledde åt öns västra sida, beträffade, hade jag ingen aning om, vad där kunde möta mig, och jag saknade numera all lust att kasta mig i nya äventyr.
Slutligen beslöt jag att segla längs kusten åt vänstra sidan av ön och söka upptäcka någon bukt, där jag kunde lägga min lilla farkost i säkert förvar, tills jag behövde den. Efter omkring fem kilometers färd nära stranden anlände jag till en vik, som vid mynningen var vid pass en och en halv kilometer bred, men småningom avsmalnade, tills dess stränder möttes på ömse sidor om en liten bäck. Här fann jag en särdeles passande hamn för min båt, där han låg så säkert och undangömd, som om platsen enkom blivit danad för detta ändamål. Sedan jag härstädes omsorgsfullt förtöjt båten, gick jag i land för att se mig omkring och söka taga reda på, var jag befann mig.
Snart upptäckte jag, att stället icke låg långt ifrån den del av stranden, som jag redan under min förut skildrade upptäcktsfärd besökt. Fattande min bössa och min paraply anträdde jag hemfärden. Ehuru dagen var utomordentligt het, fann jag denna vandring angenäm nog vid en jämförelse med den äventyrliga sjöresa, varur jag så nyss med knapp nöd undsluppit.
Framemot aftonen anlände jag till mitt lusthus eller lantställe, där jag fann
