162
Under dessa mina befästningsarbeten åsidosatte jag emellertid icke mina övriga angelägenheter. Särskilt tog min lilla gethjord min uppmärksamhet och omvårdnad i anspråk, ty den var mig i mer än ett hänseende omistlig. Så t. ex. tillgodosåg den mina dagliga behov, utan att jag behövde spilla krut och kulor på jakten efter vilda getter, varjämte den sparade mig själva jaktens mödor. Hjorden började nu bliva tillräckligt stor för mina behov, och läsaren kan icke förtänka mig, att jag var ytterst ovillig att uppgiva alla de fördelar, dess besittning tillförsäkrade mig. Hade jag på ett eller annat sätt blivit berövad mina tama getter, skulle jag varit nödsakad att ännu en gång med oändlig möda fånga och uppföda en ny stamhjord, och dessutom var det ingalunda säkert, att detta skulle lyckats mig lika bra, som förra gången.
För att sålunda förekomma en dylik olycka och på bästa sätt skydda min tama hjord, uppgjorde jag, efter många och långa funderingar, tvenne förslag. Det ena innebar att uppsöka en annan passande plats och där gräva en stor håla eller grotta, vari jag kunde innesluta mina getter under nätterna. Det andra förslaget gick ut på att inhägna två eller tre små betesmarker, belägna på något avstånd ifrån varandra och så mycket som möjligt undangömda. På vartdera stället skulle jag hålla vid pass sex stycken unga getter, så att jag, i händelse någon olycka träffade stamhjorden, med föga besvär och tidspillan skulle bliva i stånd att uppdraga en ny sådan. Detta senare förslag fann jag vara det klokaste av de båda, ehuru dess utförande skulle taga mycken tid och möda i anspråk.
Följaktligen begav jag mig ut på en upptäcktsresa efter de mest undangömda ställena på min ö. Slutligen träffade jag på ett, vars läge i allo tillfredsställde mig, nämligen ett litet, lagom vattnat område mitt i den djupa och täta skog, där jag en gång, såsom förut är omtalat, var nära att gå vilse, då jag genom densamma sökte återvända hem från östra delen av ön. Det lilla öppna området utgjorde vid pass 125 ar och omgavs på alla sidor av den täta skogen, så att en inhägnad här vore vida lättare att få till stånd och vida mindre tidsödande, än vad fallet varit med de andra betesmarkerna, vilkas inhägnande kostat mig ett så styvt arbete.
Jag grep mig omedelbart an med den nya inhägnaden, och på mindre än en månads tid hade jag den färdig. Utan dröjsmål ditförde jag nu tio getter och tvenne bockar, varefter jag försiktigtvis ännu en gång översåg mina händers verk och till alla delar fullkomnade gärdesgården, så att den blev fullt ut lika fast och ogenomtränglig som någon av de övriga, fastän dessa var för sig tagit mycket mera tid.
Alla dessa företag, vilka jag nu beskrivit för läsaren, hade till orsak och upprinnelse denna enda lilla omständighet, att jag i sanden varseblivit spå-
