190
så väl korkade, att vattnet ej kunnat intränga; tvenne andra av samma slag voro däremot fördärvade av saltvattnet. En del fina linneskjortor voro ett särdeles välkommet fynd för mig; likaså ett och ett halvt dussin vita linnenäsdukar och några kulörta halsdukar.
I den uti kofferten befintliga lönnlådan hittade jag trenne stora påsar med piastrar, vilka tillsammans utgjorde omkring elva hundra stycken (ungefär 4,000 kronor). I en av dessa påsar lågo, invecklade i papper, sex stycken guld-dubloner (ungefär 120 kronor) samt några små guldstänger eller plantsar, vilkas vikt jag uppskattade till omkring 450 gram.
I den andra kofferten lågo några mindre värdefulla klädespersedlar. Denna koffert förmodade jag hava tillhört underkonstapeln på fartyget, ehuru den endast innehöll vid pass ett kilogram fint krut, fördelat på trenne små kruthorn och troligen avsett för fågelbössorna ombord.
På det hela taget hade jag icke mycket för min resa, ty de saker, av vilka jag kunde hava någon nytta, voro lätt räknade. Det under vanliga förhållanden mest värdefulla fyndet, nämligen penningarne, voro för mig av intet värde; vartill skulle väl jag hava använt dem? De kunde icke gagna mig mera än stoftet under mina fötter, och jag skulle gärna hava lämnat dem alla ifrån mig i utbyte mot några par engelska skodon och strumpor, av vilka plagg jag var i särdeles stort behov. Jag hade icke under många års tid haft sådana på min fot. Visserligen hade jag erhållit tvenne par skor, dem jag tog ifrån de båda sjömännen som drunknat i kabyssen, och ytterligare tvenne par påträffade jag i den ena av koffertarne; men ehuru välkomna för mig, kunde de
