Jag utfrågade honom angående enskildheterna av deras resa och fick då veta att deras fartyg varit en spanjor, som utgått från Rio de la Plata med Havanna till bestämmelseort. Lasten, som huvudsakligen utgjorts av hudar och silver, skulle lossats i Havanna mot utbyte av sådana europeiska varor, man där knnnat erhålla. Ombord å deras fartyg hade befunnit sig fem portugisiska sjömän, dem de upptagit från ett vrak, och då sedermera deras eget fartyg förliste, hade fem av besättningen dronknat, varefter de omnämnda sjutton skeppsbrutna, berättaren inberäknad, efter otaliga mödor och faror samt nästan halvdöda av svält slutligen landat hos dessa kannibaler, av vilka de varje ögonblick väntade att bliva uppätna.
Spanjoren berättade vidare, att de medfört en del vapen, nämligen bössor, vilka dock voro fullkomligt värdelösa i brist på både kulor och krut. Allt vad krut de ägt hade blivit förstört av vatten, undantagandes en helt ringa mängd, den de strax efter landstigningen använt för att förskaffa sig livsmedel.
Jag frågade honom nu, vad han trodde det skulle bliva av hans sexton olyckskamrater, och huruvida de aldrig uppgjort några planer till flykt. Härtill genmälte han, att de ofta rådplägat angående denna sak; men alldenstund de varken ägde något fartyg eller några verktyg för att bygga ett sådant, ej heller livsmedel av något slag, så hade alla överläggningar ändat i tårar och förtvivlan.
Vidare sporde jag honom, huru han trodde dem skola upptaga ett av mig framställt förslag till flykt, och om han icke ansåg, att en sådan lätteligen skulle gå för sig, om de alla befunno sig här på ön hos oss? Dock sade jag honom öppenhjärtigt att jag högligen fruktade, att de, i händelse jag anförtrodde mitt liv i deras händer, skulle handla trolöst och illa mot mig; ty tacksamheten var ingalunda någon inneboende dygd i den mänskliga naturen, och det vore långt ifrån alltid fallet, att människor i sitt handlingssätt läte sig bestämmas av de välgärningar, de fått mottaga, utan fastmera av de fördelar, de på ena eller andra sättet hoppades vinna.
På grund av dessa betänkligheter föreställde jag honom, huru hårt det skulle vara för mig, om jag nu först bleve redskapet till deras befrielse, och de sedan icke gjorde sig samvete av att överantvarda mig såsom fånge åt Nya Spanien, varest en engelsman alltid ginge sin undergång till mötes, i vilken avsikt eller av vilken olyckshändelse han än ditkommit. Långt hellre ville jag då på nåd och onåd överlämna mig åt vildarna, även med fara att bliva levande uppäten — långt hellre, sade jag, än falla i klorna på de grymma, obarmhärtiga prästerna och bliva förd inför inkvisitionens domstol.
Jag tillade att det, bortsett från dessa betänkligheter, vore min övertygelse, att vi gemensamt skulle kunna bygga ett lagom stort fartyg för oss alla, medelst vilket vi kunde uppnå Brasilien i söder eller spanska kusten eller öarna i norr. Men om hans — spanjorens — kamrater efter att av min hand hava
Robinson Crusoe. 16
