244
arbete. Jag visade dem, huruledes jag med oerhörda ansträngningar huggit träden till bräder, och bad dem förfara på samma sätt. Sålunda tillverkade de omkring ett dussin präktiga ekplankor, nära sextio centimeter breda, över tio meter långa samt från fem till tio centimeter tjocka. Vilket oerhört arbete dessa plankor kostade, kan man lätt tänka sig.
Samtidigt sökte jag förstora min lilla gethjord så mycket i min förmåga stod. Härför gingo ena dagen Fredag och spanjoren, andra dagen jag och Fredag ut på jakt, och på detta sätt erhöllo vi omkring tjugu unga killingar, dem vi släppte tillsammans med våra tama getter. Ty så snart vi sköto en vild get, togo vi hennes killingar och ökade sålunda hjorden.
Då tiden för druvornas insamling äntligen kom, plockade vi med förenade ansträngningar en sådan myckenhet, att jag med visshet tror, att de av dem erhållna russinen skulle hava fyllt sextio eller åttio lådor av samma storlek som de, vilka utskeppas i Alicante. Dessa soltorkade russin tillika med brödet utgjorde en huvudsaklig del av vår dagliga spis, och de voro i sanning — såsom jag redan förut omtalat för läsaren — lika välsmakande som kraftigt närande.
Slutligen inföll skördetiden, och grödan såg mycket lovande ut. Visserligen var icke denna skörd den rikligaste jag fått på ön, men den var likväl tillräcklig för våra avsikter. Av de utsådda åtta hektoliter korn erhöllo vi över åttio hektoliter i utbyte; risskörden gav ett liknande utslag. Således hade vi nu ett tillräckligt förråd av spannmål för vårt uppehälle till nästa skörd, även för den händelse alla sexton spanjorerna befunnit sig hos oss, och hade vi varit färdiga att anträda den beramade resan, skulle vi rikligen kunnat proviantera vårt fartyg, för vilken av Amerikas hamnar vi än bestämt oss.
Sedan vi lyckligen inbergat all säden, förfärdigade vi stora korgar till dess förvarande. I detta arbete visade sig spanjoren äga en synnerlig skicklighet, och han klandrade mig ofta, för att jag icke använt ett dylikt flätverk till mina befästningar. Jag kunde dock icke biträda hans mening härutinnan.
All den stund jag nu hade fullt upp med livsmedel för alla de väntade gästerna, ansåg jag mig kunna tillåta spanjoren att resa över till fastlandet för att träffa överenskommelse med sina där kvarlämnade kamrater. Emellertid påyrkade jag strängeligen, att han icke finge medtaga någon, som icke först inför honom själv och den gamle vilden med livlig ed utfäst sig att icke på något sätt förorätta, strida emot eller anfalla den person, vilken han skulle möta på ön och som sänt efter honom och hans kamrater i avsikt att befria dem ur deras svåra belägenhet. Tvärtom måste de heligt bedyra att troget stå vid min sida och skydda mig mot varje försök till förräderi, samt att utan invändning underkasta sig alla mina befallningar, varhälst jag än komme att föra fartyget. Dessa försäkringar skulle dessutom skriftligen uppsättas och
