vida de voro så pålitliga, att vi kunde våga begagna oss av deras hjälp vid överrumplingen av fartyget. Han föreställde dem deras brottsliga uppträdande mot honom; den förtvivlade ställning, i vilken de nu befunno sig, samt att, ehuru guvernören för närvarande benådat dem till livet, de helt visst hade galgen att motse, så snart de åter satte sin fot på Englands kust. Ville de däremot förena sig med honom och troget stå honom bi vid återerövringen av fartyget, skulle han till gengäld förmå guvernören att utverka deras fullständiga benådning.
Man kan lätt föreställa sig, huru beredvilligt ett dylikt förslag skulle antagas av personer i deras ställning; de föllo på knä för kaptenen och avgåvo de heligaste försäkringar, att de ville vara honom trogna intill sista blodsdroppen — ja, att de ville offra liv och blod för honom och följa honom Över hela världen, om han så önskade.
— Gott, svarade kaptenen, jag skall omtala för guvernören, vad I nu haven sagt, och se till vad jag kan göra för att utverka hans samtycke.
Följaktligen underrättade han mig om den sinnesförfattning, vari han funnit dem, och sade sig vara övertygad om deras uppriktighet och pålitlighet. För att emellertid vara fullt säkra på vår sak, bad jag honom återvända och utvälja fem stycken ibland dem, och på det de icke skulle tro, att vi ledo brist på folk, borde han säga dem, att endast dessa fem skulle bliva hans medhjälpare, under det att de andra båda jämte de trenne i slottet (d.v.s. min grotta) förvarade fångarna komme att av guvernören kvarhållas såsom gisslan för de fems trohet. För den händelse dessa — borde han tillägga — sveko sin plikt och sina löften, skulle de förra utan förbarmande bliva hängda. Denna hotelse gjorde synbarligen djupt intryck på männen och övertygade dem om, att guvernören var en bister herre, som förstod att göra sig åtlydd. För dem återstod heller intet annat än att foga sig i alla villkor, och fångarna blevo nu lika angelägna som kaptenen, att de fem utvalda sjömännen skulle göra sin plikt.
De trupper vi förfogade över för det tillärnade sjöslaget, voro sålunda följande: först och främst kaptenen, styrmannen och passageraren; för det andra de båda krigsfångarna från första drabbningen, vilka jag på grund av kaptenens inrådan återgivit friheten och försett med vapen; för det tredje de tvenne män, vilka jag hittills hållit fängslade på mitt lantställe men nu frigivit i enlighet med kaptenens önskan; slutligen för det fjärde de fem senast frigivna — inalles tolv man utom de fem fångarna, vilka vi kvarhöllo i grottan såsom gisslan.
Jag tillfrågade kaptenen, huruvida han med dessa stridskrafter vore hågad att äventyra ett anfall på fartyget. Vad mig själv och Fredag beträffade, ansåg jag det icke vara lämpligt för oss att medfölja expeditionen, alldenstund vi hade sju fångar under vår uppsikt. Dessas bevakning
