Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/282

Den här sidan har korrekturlästs

278

Allt vad den gode kaptenen sade var buret av en så innerlig välvilja, att jag kände mig rörd ända till tårar, under det han talade. Av den erbjudna summan mottog jag endast 2,500 kronor, på vilka jag skrev ett kvitto. De övriga 1,500 lämnade jag tillbaka med löfte, att han skulle återfå även de förra, så snart jag ånyo kommit i besittning av plantagen — ett löfte, vilket jag även i sinom tid uppfyllde. Vad däremot de båda aktiebreven beträffade, ville jag på intet villkor emottaga dem, och jag avböjde allt vidare tal därom med följande ord:

— Min käre vän, jag har ju funnit, att ni är redlig nog att betala mig, i händelse jag skulle komma att behöva penningarna; men om jag däremot återfår min plantage, såsom ni ger mig anledning hoppas, kommer jag icke att behöva dem, och då vill jag heller ej hava ett öre mera av er.

»Med dessa ord framtog han en gammal skinnpung.»

Sedan vi kommit på det klara med denna punkt, sade den gamle mannen sig vilja föreslå ett sätt, varpå jag kunde hävda min rätt till plantagen. Jag genmälte, att jag vore betänkt på att själv resa dit ut.

— Visserligen kan ni göra det, svarade han, om ni så för gott finner. Men skulle ni icke vara hågad för en dylik långtur, har ni likväl flera utvägar att göra edra anspråk gällande och taga er gamla egendom i ny besittning. I Lissabons hamn ligger för närvarande mer än ett fartyg, färdigt att avgå till Brasilien. Det enda ni har att göra är att låta inskriva ert namn i myndigheternas personalregister, vid vilket tillfälle jag med ed