298
söner och en dotter. Men sedan min hustru dött och min brorson hemkommit från en särdeles lycklig resa till Spanien, återvaknade med fördubblad styrka min gamla reslust, vilken dessutom kraftigt, understöddes av min brorsons enträgna börer. Jag gick således ombord å hans fartyg, i egenskap av en enskild köpman, då han 1694 var färdig att anträda en handelsresa till Ostindien.
Under denna resa besökte jag min koloni på ön, där jag sammanträffade med mina efterträdare spanjorerna. De lämnade mig en utförlig beskrivning över sina levnadsöden allt ifrån den dag, då — såsom förut är berättat — den gamle spanjoren i sällskap med Fredags far avreste från ön. Jag fick även veta, huru de av mig på ön kvarlämnade skurkarne uppfört sig; huruledes de i början förorättat de stackars spanjorerna, därefter ingått förlikning med dem — brutit förlikningen — åter försonats och slutligen ånyo handlat som förrädare. Detta sakernas tillstånd blev i längden outhärdligt, varföre spanjorerna till sist, då intet annat hjälpte, nödgades använda våld mot de oförskämda sällarne och tvinga dem till underkastelse. Spanjorerna berättade mig även om de strider, vilka de måst utkämpa med kariberna, då dessa flera gånger landstigit på ön, och mycket annat därjämte, som jag icke här kan upprepa. Det hela bildade emellertid en historia, fullt ut lika rik på växlande öden och underbara tilldragelser som min egen.
Utom spanjorerna funnos på ön sexton infödingar — elva män och fem kvinnor — vilka tillfångatagits å fastlandet vid en utflykt, som fem av spanJorerna en gång företagit dit, och när jag härtill lägger de barn, vid pass tjugo stycken, som tillhörde dessa indianer, har jag givit mina läsare ett begrepp om beskaffenheten av min koloni vid tiden för mitt besök.
Jag stannade ungefär tjugo dagar på ön och försåg den lilla kolonien med allehanda nödvändiga saker, i synnerhet vapen, ammunition, kläder och verktyg; dessutom kvarlämnade jag tvenne hantverkare, en timmerman och en smed, vilka jag i denna avsikt medtagit från England.
Slutligen fördelade jag jorden i lotter emellan dem, låtande var och en välja efter gottfinnande, så att de alla blevo tillfredsställda. Äganderätten över det hela förbehöll jag mig dock fortfarande själv. Efter att sålunda på bästa sätt hava ordnat allt och låtit dem förbinda sig att icke lämna ön, bjöd jag dem farväl och fortsatte min resa.
Därefter anlöpte vi Brasilien. Här köpte jag ett barkskepp, i vilket jag utsände mera folk till kolonien, bland andra sju kvinnor, lämpliga vare sig till tjänsteflickor eller ock till hustrur åt dem av kolonisterna, som ville sätta eget bo. Vad de på ön varande engelsmännen beträffade, lovade jag dem att uppsöka hustrur åt dem i England och skicka dem en last med förnödenheter, i händelse de ville ägna sig åt jordbruk. Detta löfte blev jag likväl ej i stånd att uppfylla. Med barkskeppet skickade jag även fem kor, varav tre dräk-
