Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/314

Den här sidan har korrekturlästs

310

kökskärl; vidare nålar, verktyg av alla slag, märlor, hakar, gångjärn — med ett ord allt, som jag kunde finna nödvändigt.

Vad vapen beträffar, hade jag försett mig med hundra stycken musköter och bössor samt flera pistoler jämte tvenne mässingskanoner. Av ammunition hade jag med mig en stor mängd kulor och hagel av alla storlekar; mellan tre och fyra tusen kilogram bly samt hundra stycken kruttunnor. För att vara beredd på allt hade jag därjämte förskaffat mig en mängd svärd, sablar, spjut och hillebarder. I korthet sagt, vi medförde ett stort upplag av allehanda förnödenheter. Slutligen hade det lyckats mig förmå min brorson att medföra tvenne små halvdäckskanoner mer, än han behövde för fartygets försvar, ty jag ansåg dem nyttiga att ha att tillgå i händelse av behov, varförutan jag ärnade låta uppföra en fästning på ön, vid vars bestyckning de kommo väl till pass. Jag hade nämligen beslutit att sätta min koloni i stånd att försvara sig mot alla slags fiender. Och sannerligen fick jag icke i början anledning nog att tro, att vi skulle få full användning för alla våra vapen, ja, för många flera, så framt vi önskade behålla vår ö i okvald besittning! Jag skall återkomma härtill längre fram i mån berättelsen fortskrider.

Denna min resa avlopp lyckligare, än vad jag var van vid, varför jag icke har några vidare äventyr att omtala för läsaren, vilken torde vara otålig att få höra, huru saker och ting slutligen gestaltade sig inom min koloni. Emellertid vållade vidriga vindar, fult väder och några andra små motigheter ett avbrott i vår resa, vilket gjorde denna längre än beräknat var. Jag, som egentligen aldrig gjort mer än en lycklig sjöresa, nämligen min första resa på Guinea, började tro mig förföljd av mitt vanliga olycksöde, och att jag vore född till ständig vantrevnad på land och ständig motgång på sjön.

De vidriga vindarna drevo oss först ur vår kurs i nordlig riktning, så att vi blevo nödsakade att söka hamn i Galway på Irland, där vi till följd av motvind måste ligga kvar i tjugutvå dagar. Men till ersättning för detta missöde kunde vi här inköpa en riklig mängd proviant till ytterst billigt pris, så att vi under hela tiden fartyget låg där icke behövde röra dess förråd, utan snarare ökade dem. Här intog jag även flera levande svin och tvenne kor med sina kalvar, i avsikt att sätta dem i land på min ö, för den händelse resan avlopp efter önskan; men vi blevo nödsakade att använda dem på annat sätt.

Den 5 februari avseglade vi från Irland och kunde glädja oss åt mycket god vind under några dagar. Om jag minnes rätt var det omkring den 21 februari som styrmannen, vilken då hade vakten, sent en afton inträdde i kajutan och omtalade, att han varseblivit ett eldsken och hört ett kanonskott, och medan han ännu talade, kom en pojke med bud från högbåts-