Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs
29

och då minnet av de utståndna svårigheterna snart förbleknade, började jag se mig om efter plats på något fartyg.

Det olycksdigra öde, som först drog mig från hemmet och kastade mig ut i vilda äventyr, gjorde sig nu åter gällande och förledde mig att taga ett det olyckligaste steg: jag gick nämligen ombord på ett fartyg, som skulle avgå till Afrikas västkust, eller, som sjömän vanligen pläga uttrycka sig »gå på Guinea»[1]

Min största olycka i allt detta var, att jag icke tog hyra såsom sjöman, då jag visserligen fått styvare arbete men på samma gång kunnat lära yrket och slutligen blivit högbåtsman eller styrman, om icke kapten. Men som det alltid var mitt öde att välja det sämsta, tog jag plats som passagerare, alldenstund jag hade pängar på fickan och snygga kläder på kroppen. Jag ville naturligtvis spela gentleman, och på så sätt varken hade jag något arbete på fartyget eller kunde lära mig något.

Till detta resultat bidrog även den omständigheten, att jag i London råkade i sällskap med en sjökapten, som förut seglat på Guinea och där gjort så goda affärer, att han nu beslutat förnya resan. Denne man fattade tycke för mig, ty på den tiden var jag en ganska trevlig ung man, och då han hörde, att jag hade lust att se mig om i världen, erbjöd han mig fri resa såsom hans kajutkamrat och sällskap. Jag kunde ju för mina pengar köpa några varor och driva byteshandel med och sålunda bereda mig en fördel.

Jag antog glatt detta erbjudande och blev snart mycket god vän med kaptenen, som var en hederlig och bra karl. Tack vare några släktingar, med vilka jag korresponderat, hade jag kunnat förskaffa mig en summa av 700 kronor, den jag enligt kaptenens anvisning nedlade i saker, lämpliga som bytesartiklar.

Detta var den enda resa, varunder jag hade framgång i mina företag, något varför jag till stor del hade att tacka min vän kaptenen. Samtidigt erhöll jag även god kunskap i matematik och navigation, kunde räkna ut ett fartygs kurs och göra observationer jämte annat, som hör till det nödvändiga för en sjöman att veta. Ty kaptenen fann ett nöje i att lära mig detta, och jag erfor lika stort nöje att tillägna mig hans undervisning, så att denna resa gjorde mig både till sjöman och köpman. Jag medförde nämligen hem icke mindre än tre kilogram guldstoft, dem jag vid min återkomst till London sålde för 5,400 kr. Dessa så lätt förvärvade penningar fyllde mitt huvud med de mest vittsvävande planer och blevo sålunda den medelbara orsaken till mitt slutliga olycksöde.

Men även under denna resa hade jag svårigheter att utstå; i synnerhet var jag illa angripen av klimatfeber, framkallad av den utomordentliga hettan

  1. Övre Guinea; den del av Afrikas västkust, som löper nästan rakt i öster och väster.